25 samiska kranier ska återbegravas i Lycksele

Arkeologisk utgrävning i Lycksele 1950. Foto: Karl Cajmatz/Västerbottens museum.

Arkeologisk utgrävning i Lycksele 1950. Foto: Karl Cajmatz/Västerbottens museum.

Efter mer än ett halvt sekel har ett stort antal mänskliga kvarlevor återvänt från Historiska museet i Stockholm till Västerbottens museum i Umeå. Arkeologerna utgår ifrån att det rör sig om samiska kvarlevor till största del. Under pågående Samiska veckan har samebyar och sameföreningar i Västerbottens län informerats om kvarlevorna och ambitionen är att återbegrava dem på sin ursprungliga plats.

Samiska referensgruppen vid Västerbottens museum har under pågående Samiska veckan informerats om de mänskliga kvarlevor och arkeologiska fynd som har återvänt till Västerbotten efter 66 år av förvar i Stockholm. Målsättningen är att följa museets repatrieringspolicy och inom närmaste året finna en lösning för att återbegrava – repatriera – de 25 kranierna. Endast två gånger tidigare har mänskliga kvarlevor repatrierats i Sverige.

De kranier som nu har återvänt till Västerbotten grävdes upp 1950 vid en arkeologisk undersökning på Gammplatsen i Lycksele. Fynden skickades därefter till Historiska museet i Stockholm för undersökning.

– I samband med transport av ett annat arkeologisk material blev det också tillfälle att skickar tillbaka de mänskliga kvarlevorna från Gammplatsen. Vår avsikt är att återföra dem till sin ursprungliga plats och vi planerar nu för den processen tillsammans med berörda parter, berättar Jans Heinerud, chef för kulturmiljö vid Västerbottens museum.

I museets arkiv har arkeolog Susanne Sundström hittat brevväxling mellan Historiska museet och Västerbottens museum från tiden då utgrävningen ägde rum. Där framgår att dåvarande museichefen i Umeå var mycket mån om att kvarlevorna skulle återvända till Västerbotten, för att återföras till sin ursprungliga plats. Att det skulle ta mer än 60 år hade han nog inte räknat med.

Jans Heinerud förklarar den långdragna processen:

– Undersökningarna som skulle utföras på materialet drog ut på tiden och till sist föll ärendet i glömska. Tiden har gått och vi har idag ett helt annat synsätt på behandlingen av samiska kvarlevor. Vi framhåller nödvändigheten av delaktighet mellan museet och det samiska samhället, och respekt för de samiska kulturarven. Den samiska befolkningen har under lång tid varit utsatt för systematisk diskriminering från det svenska samhället och det är hög tid att lyfta fram och synliggöra eventuella oförrätter som våra företrädare har gjort.

När kommer repatrieringen att ske?

– När repatrieringen kan ske är inte klart i dagsläget. Vi vill planera det mycket noga och korrekt och gör det tillsammans med sameföreningen i Lycksele och Lycksele församling. Vi måste ha klart med alla juridiska frågor som dyker upp längs vägen. Förhoppningsvis kan det ske under 2017 eller 2018, säger Jans Heinerud.

Lycksele Sameförenings ordförande Mikael Jakobsson är mycket glad över beskedet, och ser fram emot att tillsammans med berörda parter få återställa materialet till sin ursprungsplats och kunna arrangera en fin ceremoni.