Bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet

Dalarna förknippas bland annat med stridbarhet och upprorsanda. En rad händelser i det förflutna leder tankarna i den riktningen, exempelvis dalkarlarnas medverkan i Engelbrekts resning 1434 och det väpnade biståndet till Gustav Vasas kamp mot Kristian II. Också upproret 1743 har bidragit till att forma eftervärldens bild av ett landskap med en trotsig och självmedveten befolkning.

Detta väcker frågor om regionala skillnader i böndernas förhållande till sina herrar. Var dalkarlarna i äldre tid mer upproriska än folk på andra håll i Sverige? Vad kan det i så fall ha berott på?

I boken I fädrens spår? analyserar historikern Martin Linde hur dalkarlarna förhöll sig till sin överhet under 1700-talets första hälft. Genom en jämförelse med Närke blottläggs vad som var säreget respektive generellt i böndernas beteendemönster. Flera väsentliga frågor kan på så sätt ges ny belysning: sambandet mellan social struktur och politisk aktivism i ett givet område, kollektiva identiteter i bondesamhällen, förekomsten av upprorstraditioner bland bönderna, kort sagt villkoren för folkligt motstånd – inklusive väpnat uppror – under den tidigmoderna epoken.

Martin Linde:
I fädrens spår? Bönder och överhet i Dalarna under 1700-talet
Gidlunds Förlag
Utkom 2009