Essäer om antinazisten Birger Forell

Som legationspastor i Berlin mellan 1929 och 1942 gjorde Birger Forell (1893–1958) Europa medvetet om förföljelsen av kyrkorna i Nazityskland och räddade åtskilliga människor från en säker död. Efter att ha blivit kyrkoherde i Borås arbetade han 1944–1948 med tyska krigsfångar i Storbritannien. Till hans stora efterkrigsinsatser hör grundandet av flyktingstaden Espelkamp. Han blev nominerad till Nobels fredspris.

Med Birger Forells dagböcker som främsta källmaterial gestaltar Johan Sundeen i fem idéhistoriska essäer olika delar av Birger Forells livsverk. Den första texten skildrar hans arbete med att påkalla Europas uppmärksamhet på förföljelsen av kyrkorna i nationalsocialismens Tyskland. Därefter belyses Forells arbete med krigsfångar i Storbritannien 1944–1948. I den tredje essän behandlas Gripenbergskommittén som sammanförde tyskar i andliga, intellektuella och karitativa yrken med kollegor från före detta ockuperade länder. Den fjärde essän har Forells arbete med kulturellt och akademiskt inriktad efterkrigshjälp som sitt ämne. Slutligen uppmärksammas hans kanske mest monumentala gärning – grundläggandet och uppbyggandet av flyktingstaden Espelkamp.

Johan  Sundeen har studerat material i tyska och svenska arkiv under fem års tid för att kunna berätta om den bortglömde antinazisten och hjälparbetaren Birger Forell.

Johan Sundeen är fil.dr och idéhistoriker vid Bibliotekshögskolan. Han disputerade med avhandlingen Andelivets agitator om den stridbare Karlstadsbiskopen J A Eklund.

Johan Sundeen:
Att tjäna är människans storhet. Idéhistoriska essäer om Birger Forell
Högskolan i Borås
Utkom 2017