Jordbrukets betydelse blygsam för flyttning till städerna

Landsbygdens avfolkning beror främst på att tillverkningsindustrin sysselsätter allt färre och att fler istället dras till servicenäringar och utbildning i städerna. Jordbrukets förändring har däremot relativt liten betydelse. Det visar Martin Hedlund i en ny avhandling vid Umeå universitet.

– Teknologisk utveckling, modernisering och globalisering driver utvecklingen från en industriell ekonomi till en konsumtionsinriktad serviceekonomi. Det slår igenom i vart människor flyttar och vilka regioner som blir vinnare och förlorare, säger Martin Hedlund.

I sin avhandling har Martin Hedlund studerat hur arbete och befolkning har förändrats på svensk landsbygd under halvseklet 1960–2010. Undersökningen är uppdelad i tre delstudier.
I den första studien undersöktes grupper av jordbrukare i två olika åldrar för att se i hur stor utsträckning de var kvar inom jordbruket. Det visade sig att främst kvinnorna hade lämnat jordbruksarbetet. Förklaringar kan vara att utbyggnaden av den offentliga sektorn främst har inneburit nya arbetsmöjligheter för kvinnor samtidigt som sysslor som traditionellt har utförts av kvinnor inom jordbruket har automatiserats, exempelvis mjölkning av kor.

I en andra studie undersöktes bosättnings- och flyttningsmönster mellan stad och landsbygd för tre åldersgrupper. I de två äldre grupperna, födda 1945 respektive 1960, arbetade en stor del av männen i industri på landsbygden eller pendlade till industrijobb i närbelägna tätorter, medan en stor del av kvinnorna arbetade inom offentlig sektor på landsbygden. För gruppen födda 1980 hade det däremot skett en markant minskning av både arbete inom industrin och bosättning på landsbygden. En stor del av männen hade flyttat till städer för studier eller arbete inom servicesektorn. Kvinnorna jobbade i huvudsak i offentlig sektor, men hade i denna grupp också flyttat till städerna. Denna utveckling sammanföll också i tid med den stora expansionen av universitet och högskolor.

I den tredje studien analyserades hur de förändringar som observerades i den första och andra studien har påverkat geografin, vilka typer av områden som ökar respektive minskar i befolkning och satt i relation till typ av sysselsättning. Det visade sig att en stor del av landsbygdsbefolkningen lever i områden med pendlingsavstånd till större städer, medan en majoritet av landsbygdens befolkning fortfarande lever i mer perifera områden där tillverkningsindustrin dominerar. Detta gäller främst i landets södra halva. Bara en mindre del av landsbygdsbefolkningen bor i områden där skogsbruk och jordbruk utgör en betydande del av sysselsättningen .

De förändringar som gick att se i studien var att den landsbygd som ligger nära större städer ökar i befolkning medan övrig landsbygd minskar, med undantag för områden med stark turism eller som är attraktiva att flytta till på äldre dar.

– Historiskt har bosättningsmönster och ekonomisk aktivitet ständigt skiftat. Att vissa orter upplever kris och andra överhettning är ett strukturellt problem som saknar enkel lösning. Det är svårt att bevara en struktur som har tillkommit när ekonomin såg annorlunda ut, säger Martin Hedlund.

Martin Hedlund:
Growth and decline in rural Sweden. Geographical distibution of employment and population 1960-2010
Institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
Disputation: 13 oktober 2017