Kartor och reseberättelser berättar om svunna tiders världsbilder

Hur har människor i Sverige beskrivit sin omvärld historiskt? Hur har man värderat olika typer av kunskap och hur har man förklarat nya och okända delar av världen? Historikern Charlotta Forss har forskat på geografiska omvärldsuppfattningar under 1600-talet och visar på ett rikt material av kartor och reseberättelser som beskriver en gammal, en ny och en okänd värld.

Under 1500- och 1600-talen ökade kunskapen om världens utseende dramatiskt i Europa. Långväga upptäcktsresor förde en blandning av trovärdiga rapporter och skrönor med sig hem. Samtidigt återupptäckte lärda vid universiteten antikens geografer och deras uträkningar lade grunden för en ny typ av kartografi. Mot bakgrund av dessa förändringar behövde människor sortera och värdera den kunskap de hade om hur världen såg ut.

– Resultatet är en fascinerande brokad av parallella tolkningar, säger Charlotta Forss, historiker vid Stockholms universitet som nyligen lade fram sin avhandling The old, the new and the unknown. The continents and the making of geographical knowledge in seventeenth-century Sweden.

Inte minst är kartor och beskrivningar gjorda i Sverige intressanta i förhållande till tidigare forskning som fokuserat mer på europeiska verk.

– Till exempel är Västeråsbiskopen Johannes Rudbeckius världskartor (se ovan) spännande, kommenterar Charlotta Forss. Rudbeckius ville visa jorden från ett nordiskt perspektiv och placerade då söder högst upp på kartan. Han tänkte sig att människor i Norden tittade ut över världen och att den spred ut sig framför våra fötter.

Många idéer om geografi som vi tar för givet idag var föremål för olika tolkningar under 1600-talet. Man tänkte sig att världen kunde delas in i världsdelar, men det var inte hugget i sten hur många dessa världsdelar skulle vara eller var deras gränser gick. Dessutom såg uppfattningarna olika ut i vetenskapliga sammanhang och i resenärers beskrivningar. Resenärerna tog ofta till sig av resornas praktiska omständigheter i sina berättelser.

– Var det Bibelns kunskapsstoff som man utgick från: då blev resultatet att Asien blev en särskilt viktig del av världen eftersom kristendomen hade uppstått där. Och Amerika fick en marginaliserad roll, säger Charlotta Forss. Resenärer till Osmanska riket poängterade också ”Kristenheten” som ett viktigt geografiskt begrepp.

Resenärer till den svenska kolonin Nya Sverige i dagens USA poängterade å andra sidan ofta att de reste från den gamla världen till den nya. Resans vedermödor och det långa avståndet kopplades till beskrivningar – i ord och bild – av Nya Sverige som en annan värld.

– Eftersom informationen man hade ofta var bristfällig blev de geografiska beskrivningarna, ur dagens perspektiv, ofta kreativa, kommenterar Charlotta Forss. Kartritaren Per Lindeström inkluderade till exempel både Kanarieöarna, Amerika och Japan i vad han beskrev som ”den Nya världen”.

Under 1500-talet var det inte säkert att de nya områdena västerut, dagens Amerika, skulle klassas som en egen världsdel men med tiden kom man fram till att Amerika troligen var sitt eget område. Samtidigt lämnade många lärda öppet för att man troligen skulle hitta nya landområden. Man kallade dessa för ”terra incognita”, latin för det okända landet, och man satte ofta ut det på världskartor.

– Förväntningen om att hitta nya kontinenter påminner om hur vi idag beskriver rymden. Vi vet att det finns stora delar av universum som ännu är oupptäckta och förväntar oss att i framtiden få veta mer om dem, säger Charlotta Forss. På 1600-talet hade man liknande idéer om jordens geografi och delade upp världen i det nya, det gamla och det man ännu inte kände till.

Charlotta Forss:
The old, the new and the unknown. The continents and the making of geographical knowledge in seventeenth-century Sweden
Historiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 3 mars 2017