”Lita inte på någon, men håll dig på god fot med alla och envar!” – dessa ord var Per Brahes ledstjärna och livräddare i vasakungarnas skugga. Han hade själv kunnat göra anspråk på den kungliga tronen, men gjorde det aldrig. I stället gav Per Brahe sitt ständiga stöd åt mer eller mindre maktfullkomliga kungar.

Historien börjar 1520, det år Per Brahe föddes och hans far miste huvudet i Stockholms blodbad. 18 år gammal kallades Per till sin morbror Gustav Vasa och inledde en kometkarriär i statens tjänst. Han ansvarade för knektarna under Dackefejden och blev så småningom riksråd och greve.

Med tiden blev Per Brahe en av Gustav Vasas mest anlitade rådgivare och förtrogna män. Han var den försiktige, allvarlige och problemlösande person som kungamakten så väl behövde i sitt statsbyggande. Även Erik XIV använde sig av Per Brahe som krigsbefäl och diplomat, bland annat följde han med på Eriks friarfärd till England. Relationen till Erik försämrades dock och Per Brahe tog aktiv del i avsättandet av kungen. Med Johan III på tronen blev situationen inte bättre och vid sin död hade den anpassningsbare Per Brahe hamnat i kunglig onåd.

Vad var det egentligen som drev Per Brahe d.ä att leva sitt liv i maktens skugga? Efter sig lämnade han ett unikt material som förklarar gåtan;  skriften Oeconomia återspeglar hans närhet till makten, Trösteboken skildrar relationen till liv och död och i Krönika träder hela Gustav Vasas värld fram. Dessa personliga testamenten i kombination med författaren Bo Erikssons forskning ger en blixtrande insikt i renässansens grymma maktsfär.

Bo Eriksson är fil. dr i historia och författare, verksam vid Stockholms universitet. Han debuterade med boken Lützen 1632. Ett ödesdigert beslut och disputerade förra året med avhandlingen Statstjänare och jordägare. Adelsideologi i Per Brahe den äldres Oeconomica.

Bo Eriksson:
I skuggan av tronen. En biografi över Per Brahe d.ä.
Prisma
Utkom i april 2009

Recension i Svenska Dagbladet