Sveriges historia 1350-1600

I mitten av 1300-talet drabbades Sverige av den värsta katastrofen i landets historia. Digerdöden, som förhärjade landet år 1350, blev den första av många pestepidemier som drog fram över Europa under senmedeltiden.

Mellan 1350 och 1420 sjönk folkmängden i Sverige med långt mer än hälften. Åkrar lades öde, betesmarker bredde ut sig och kampen om rikets resurser hårdnade. Kungar, drottningar, fogdar, stormän, sjörövare och upproriska bönder kastades in i en spiral av våld som under vissa perioder urartade till ren anarki.

Kort tid efter det att den senmedeltida politiska krisen kulminerade under 1500-talets två första decennier inleddes en remarkabel demografisk och politisk återhämtning som har kommit att förknippas med Gustav Vasa och hans söner. I traditionell svensk historia har detta uppfattats som en vattendelare mellan medeltiden och den nya tiden, men vi intar en annan ståndpunkt. De långa linjerna mellan det sena 1300-talets och det tidiga 1600-talets samhälle betonas, med tonvikt på folkmängd, agrara näringar och politisk kultur. De stora historiska strukturerna speglas i enskilda individer – i vanliga svenskar som rycktes med av pesternas, krigens och det nya maktsamhällets konvulsioner.

I tredje volymen av Sveriges historia skildras ett litet, fattigt land i Europas utkant som drabbades av en närmast omänsklig hemsökelse men likväl överlevde. De första delarna, om tiden 13000 f Kr-600 e Kr och 600-1350 kom ut förra året.

Dick Harrison är professor i historia vid Lunds universitet. Han har tilldelats Cliopriset, Augustpriset och Hertig Karls pris. Hans Jarlens sekel utsågs till Årets bok om svensk historia 2002 av nättidningens läsare. Bo Eriksson är fil.dr i historia och författare, verksam vid Stockholms universitet. Han har skrivit bland annat Lützen 1632. Ett ödesdigert beslut och I skuggan av tronen. En biografi över Per Brahe d.ä.

Dick Harrison & Bo Eriksson:
Sveriges historia 1350-1600
Norstedts
Utkom i maj 2010

Nominerad till Årets bok om svensk historia 2010