Trovärdighet i våldtäktsärenden för 50 år sedan

I en ny avhandling i etnologi görs en kritisk analys av hur rättsapparaten för femtio år sedan tog sig an att utreda och beivra föregivna våldtäktsbrott. Resonemang och slutsatser har dock betydande relevans även för hur polisen och rätten än idag ställer sig till kvinnors utpekanden och påståenden. Tiden i rättssalarna har inte stått stilla, men tveklöst har den rört sig påfallande långsamt.

Avhandlingen är samtidigt berättelsen om vad som krävdes för att den kvinnliga anmälaren skulle bli trodd på sitt ord. Kunde kvinnan anses trovärdig om hon samtidigt inte var skötsam? Var trovärdighet en juridiskt erkänd kvalitet som vanns på moraliska meriter? Med utgångspunkt i förhör och polisutredningar, rättspsykiatriska utlåtanden och rättsliga förhandlingar visar författaren att alla kvinnor inte var lika lämpade som rollen som offer, och alla misstänkta inte lika tänkbara som förövare.

Simon Ekström:
Trovärdighet och ovärdighet. Rättsapparatens hanterande av kvinnors anmälan av våldtäktsbrott. Stockholm 1946–1950
Etnologiska institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 24 maj 2002
Opponent: fil.dr Beatriz Lindqvist, Södertörns högskola