I sin granskning av utbildningar i arkeologi påpekar Högskoleverket att utbildningarna inte är överens om vad en student behöver kunna. Överlag är utbildningarna i arkeologi bra och håller god kvalitet. Men precis som med kulturvetenskap som Högskoleverket rapporterade om förra veckan så är det stora skillnader mellan utbildningarna.

– Utbildningarna verkar vara uppbyggda efter vilka specialister man har i sin lärarkår. Studenternas behov i det kommande yrkeslivet borde styra mer. Det är också anmärkningsvärt att utbildningarna har så olika åsikter om vad en arkeolog behöver kunna, säger universitetskansler Anders Flodström.

En del utbildningar har introduktionskurser som ger en grundläggande förståelse för svensk förhistoria, medan andra inleder med att fokusera på sociopolitiska frågor och etiska problem. Av kurslitteraturen att döma får studenterna vid flera lärosäten en bristfällig introduktion till teoretiska synsätt. Mängden kurslitteratur är dessutom för liten på flera utbildningar.

En stor utmaning för arkeologiutbildningarna är att kombinera ett lokalt perspektiv med ett bredare internationellt perspektiv.

Lärarkompetensen är bra inom utbildningarna och majoriteten av lärarna i arkeologi är aktiva forskare, vissa av dem på hög internationell nivå. Lärarna bidrar till att stärka forskningsanknytningen och ger studenterna en fördjupad högskolemässig utbildning. Nordiska forskarskolan i arkeologi (Nordic Graduate School in Archaeology) är omtyckt och fyller ett behov när det gäller att utöka och förbättra kursutbudet på forskarnivå. Ett utökat samarbete mellan lärosätena skulle bidra till att utbildningen stärks ämnesmässigt.

Ett flertal utbildningar har valts ut för en fördjupad granskning. Fördjupad granskning innebär att Högskoleverket behöver skaffa sig en fylligare bild av utbildningen.