Arrende – en rätt att bruka av någon annan ägd mark mot ersättning, har funnits ända sedan antiken. Det är ett ständigt aktuellt ämne då det berör sådana tidlösa frågor såsom äganderätt och besittningsrätt å ena sidan och agrarproduktion och agrar utveckling å den andra.

Boken Att bruka men inte äga tar ett samlat grepp om frågan och är den första svenska boken om dess betydelse, både i historien och i nutid. Här belyser 17 experter med skiftande bakgrund och från skilda discipliner arrendet igår och idag, vilket förmedlar en spännande historia om en betydande drivkraft i lantbrukets utveckling.

Boken beskriver de två typer av arrenden som finns idag, gårdsarrendet och sidoarrendet. Läsaren kan följa diskussionen om varför det nu sker en kraftig minskning av gårdsarrenden samtidigt som sidoarrenden ökar kraftigt. Att bruka men inte äga förklarar det moderna svenska jordbrukets utveckling.

Bokens redaktör Anders Wästfelt, som skrivit kapitlet ”Arrende och annan nyttjanderätt till mark i lantbrukets historia”, är fil.dr i kulturgeografi och är verksam som docent i kulturgeografi vid Stockholms universitet och forskare vid lantbruksuniversitetets avdelning för agrarhistoria.

Anders Wästfelt (red):
Att bruka men inte äga. Arrende och annan nyttjanderätt till mark i svenskt jordbruk från medeltid till idag
Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien
Utkom 2014