Barndomsperspektiv på barnpensionat

Avhandlingen Barndomsperspektiv på barnpensionat handlar om erfarenheter av att som barn ha vistats på barnpensionat. Barnpensionat var institutioner som under 1900-talet erbjöd familjer inackordering av barn för en kortare eller längre tid mot betalning. De drevs främst av privata entreprenörer, parallellt med att välfärdsstaten tog form och den offentliga barnavården utvecklades.

Det innebär att barnpensionaten var en slags institution bland många där barn kunde vistas. Avhandlingen syftar till att undersöka vad barnpensionat var för dem som vistades där som barn, för att på så sätt bidra till kunskap om barnpensionat som historiskt fenomen. Studien utgår från tre frågeställningar:

• Vilka var orsakerna till att barn vistades på barnpensionat, och vad vet vuxna som varit på barnpensionat som barn om orsakerna till sina egna vistelser?
• Vad är det för erfarenheter som vuxna berättar om när de redogör för sina barndomsminnen av att vara på barnpensionat?
• Vad inverkar på hur vuxna återger sina minnen av barnpensionatsvistelser?

Studien bygger på berättelser från 68 enskilda personer som vistats på barnpensionat under 1900-talet. Dessa berättelser har kommit till uttryck i intervjuer, brev, självbiografier och en radiodokumentär. Att berätta om erfarenheter är en meningsskapande process – människor analyserar, tolkar, resonerar och reflekterar i berättelserna över barnpensionatsvistelser och andra händelser i barndomen för att ge mening åt sina minnen.

Med utgångspunkt i tidigare studier, som diskuterat möjligheterna att komma åt barns perspektiv på händelser i det förflutna, presenteras begreppet barndomsperspektiv som ett teoretiskt verktyg i syfte att synliggöra hur vuxna genom sina berättelser återger minnen från barndomen. Med ett barndomsperspektiv tillvaratas den kunskap som framkommer under den minnesprocess som sker när människor återger sina erfarenheter från det förflutna. Dessutom synliggörs hur olika historiska kontexter inverkar på människors berättade erfarenheter.

Avhandlingen visar att barnen som vistades på barnpensionat oftast kom från överklassen eller övre medelklassen, men inte enbart. Barnpensionaten var en form av barnförvaring som inte strukturerades av pedagogiska mål. Tillvaron var mycket fri även om det fanns vissa regler och hållpunkter som strukturerade dagen. Barn placerades där på initiativ av föräldrarna, med utgångspunkt i deras behov av barnpassning. Vuxenvärldens syn på att barn inte behövde ha kunskap om, eller vara delaktiga i, allt som skedde kring dem gjorde att många inte visste varför de var på barnpensionat och varför föräldrarna lämnade dem där. Det är en fråga som flera senare försökt hitta svaret på som vuxna.

För vissa var barnpensionaten platser där de tillfälligt tillbringade perioder av barndomen, medan föräldrarna var på semester eller gjorde annat utan barnen. För andra blev barnpensionaten ett hem under hela uppväxten. Vissa upplevde barnpensionatsvistelsen som rolig och spännande, men för andra var tiden där förenad med svåra händelser som följt dem hela livet. Studien lämnar ett bidrag till kunskap om hur familjegörande samt barn- och föräldraseparationer har omvärderats under 1900-talet.

Klara Skott:
Barndomsperspektiv på barnpensionat. Vuxnas berättade erfarenheter
Institutionen för tema, Linköpings universitet
Disputation: 26 september 2025