En katolsk drottning i ett evangelisk-lutherskt enhetssamhälle

Josefina av Leuchtenberg (1807–1876), barnbarn till Frankrikes kejsarinna Joséphine och dotter till Eugène de Beauharnais, gifte sig 1823 med Sveriges och Norges kronprins. När hennes make besteg tronen som kung Oscar I år 1844 blev hon drottning av Sverige och Norge och förblev en framträdande person i svenskt offentligt liv fram till sin död.

Född och uppvuxen som katolik behöll Josefina sin tro genom hela livet. Hennes ställning var därför exceptionell: som kronprinsessa, drottning och senare änkedrottning förväntades hon fullgöra ceremoniella och representativa uppgifter på högsta nivå inom en monarki som både institutionellt och symboliskt var förankrad i en evangelisk-luthersk konfessionsordning.

Josefinas religionsfrihetslöfte skrevs in i äktenskapskontraktet som hon ingick med kronprins Oskar innan giftermålet. Bland annat fick hon ett eget privat katolskt kapell på Stockholms slott, hon hade med sig sin katolska själasörjare och biktfar, och hon hade med sig ett par katoliker som ingick i hennes omedelbara närhet och hennes hov.

Josefina fick navigera mellan två lojaliteter, den till katolska kyrkan och den till det land där hon var kronprinsessa och senare drottning. I avhandlingen analyserar Bjerkhagen hur långt hon kunde sträcka denna dubbla lojalitet utan att förlora legitimitet. Men också hur långt det evangelisk-lutherska enhetssamhället Sverige kunde sträcka sig utan att de skulle förlora legitimitet. Det handlar alltså om vad han kallar en ömsesidig legitimitetsvård och gränshantering.

Michael Bjerkhagen anser att man i offentligheten, inför att Josefina kom till Sverige, tonade ner hennes främmandeskap, man konfliktminimerade och harmoniserade så att hon inte skulle framstå som avvikande, varken i det att hon är katolik eller att hon är dynastiskt tung, det vill säga kommer från en mäktig släkt.

Enligt Bjerkhagen fortsatte man på samma sätt när hon väl är i Sverige; i det offentliga löser man Josefinas annorlundaskap på ett smidigt och ganska odramatiskt sätt. Det fanns en ansträngning från samtliga inblandade parter att harmonisera och konfliktminimera genom rituell eller administrativ anpassning.

Bjerkhagen motbevisar på flera punkter biografierna om Josefina där de har dramatiserat det som egentligen inte var ett drama. Till exempel angående vigseln skriver en del biografier att Josefina inte ville gå in i ett kätterskt kyrkorum, utan tyckte att ombudsvigseln som ägt rum i München tidigare räckte.

– Det finns inga belägg för att det var på det sättet, utan vigseln i Storkyrkan i juni 1823 framstår som väldigt harmonisk. Man hanterade och ordnade ritualtekniskt det så att det inte behövde bli någon konflikt, säger Michael Bjerkhagen.

Bjerkhagen sammanfattar avhandlingens kärna med att det inte var en ständig konflikt, utan gränshantering, hur en katolsk drottning kunde inkluderas, begränsas och ges offentlig plats i ett evangeliskt-lutherskt enhetssamhälle.

Michael Bjerkhagen:
Joséphine av Leuchtenberg. En katolsk kronprinsessa och drottning i ett evangelisk-lutherskt enhetssamhälle 1823–1876
Åbo Akademi
Disputation: 25 september 2026