Avhandlingen Den hemliga sjön bygger på ett arkeologiskt material som påträffades vid arkeologiska undersökningar inför bygget av den nya E4:an förbi Markaryd. De påträffade fynden bestod av få och mycket små flintbitar som efterlämnats vid besöken på vad som då var en liten ö i utloppet från en numera försvunnen sjö.

Eftersom det inte funnits naturligt förekommande flinta i området var besökarna mycket sparsamma och försiktiga med sitt råmaterial. Genom analyser av slitspåren på de små flintfragmenten har en mängd olika sorters arbete kunnat spåras. Bland annat har kött, ben, trä och horn bearbetats med flintredskap. Kombinationen av slitspårsanalyser av fynden, datorstödda analyser av fosfathalten i marken och fyndens spridning har skapat en detaljerad bild av människors besök på en plats för cirka 9 000 år sedan. Den vanliga föreställningen att det krävs stora mängder arkeologiska fynd för att säga något intressant om stenålderns människor motsägas tydligt av resultaten.

För att sätta boplatsen i ett större sammanhang har dåtidens landskap rekonstruerats genom datorstödda analyser. Med viss förenkling kan man säga att inget av det vi idag tycker karaktäriserar området existerade för 9 000 år sedan. De bruna insjöarna var då klara, näringsrika och med ett högt PH-värde. De stora mossmarkerna skulle inte komma att bildas på många årtusenden än och floden Lagan existerade inte. Till det som vi skulle förvånas av kan också nämnas en betydligt högre medeltemperatur och en tät skog av ädla lövträd. Trots goda ekologiska förhållanden var inlandet inte ett område som attraherade människor under de första årtusendena efter istidens slut. Analyser av undersökta boplatser och spridda fynd visar att inlandet sannolikt inte beboddes permanent under jägarstenåldern (10 000 – 4000 f.Kr). Resultaten av analysen stödjer tidigare forskning som betonar människornas marina anpassning under denna tid. Havets stora betydelse för människor under jägarstenåldern kan förklaras genom dess stora ekologiska rikedom. Havet var dock också ett medel för kommunikation som band samman stora ytor.

Det är dock också så att människor besökt inlandet under jägarstenåldern. Spåren av dessa besök återfinns nästan alltid i anknytning till vattenvägar och sjöar. Mest fynd har påträffats vid kommunikativt bra platser i anslutning till större vattenvägar. Men spår av jägarstenålderns människor kan också hittas i anslutning till bäckar och små sjöar. Analyser av fyndmaterial tyder på att olika grupper färdats till inlandet med olika ambitioner. Långs de större vattenvägarna har grupper av människor färdats och på bra platser har de stannat under lite längre perioder. De mindre fyndplatserna emanerar ofta från enstaka aktiviteter, ofta med anknytning till jakt.

Förklaringen till besöken i inlandet står sannolikt att finna i att människor för 9 000 år sedan rörde sig över mycket stora ytor. Delvis kan de långa resorna förklaras av den låga befolkningsdensiteten (kanske några hundra i ett område som Skåne). För att möta andra människor var man tvungen att resa långt och ha breda sociala kontaktnät. I ett egalitärt samhälle var också kunskapen om främmande platser och andra människor ett sätt att skilja sig från andra och vinna status. Ur detta perspektiv kan resorna till inlandet för 9 000 år sedan sägas vara en naturlig följd av människors kreativitet och vilja att uttrycka sin individualitet.

Carl Persson:
Den hemliga sjön – en resa till det småländska inlandet för 9 000 år sedan
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 1 juni 2012
Opponent: fil.dr Björn Nilsson, Institutionen för kultur och kommunikation, Södertörns högskola