Fängelseskepp och fästningsfängelser under 1700- och 1800-talen

Avhandlingen Abysses of Misery jämför engelska fängelseskepp i Portsmouth med fästningsfängelser på den svenska västkusten under sent 1700-tal och fram till mitten av 1800-talet. Fängelserna i fråga var inte ändamålsenligt byggda och över trettio fångar förvarades under fruktansvärda förhållanden i stora fängelserum, antingen i fästningarnas valv eller under däck på skeppen. Trots att fängelsernas oduglighet som förvaringsplatser var välkända i deras samtid skulle det dröja lång tid innan de avvecklades. Det här väckte hos Oscar Karlsson frågan hur ineffektiva och oönskade institutioner som fästningsfängelser och fängelseskepp lyckades hålla sig kvar under lång tid trots att bättre lösningar fanns att tillgå.

Enligt Karlsson har den tidigare historiska fängelseforskningen inte på ett tillfredställande vis lyckats besvara den här frågan utan i stället, ganska ensidigt och inom nationsspecifika ramar, fokuserat på det moderna fängelset som har sin upprinnelse under den undersökta perioden. Avhandlingen undersöker därför hur äldre strafformer som fästningsfängelser och fängelseskepp inte bara höll sig kvar utan utvecklades och förfinades i en tid av genomgripande fängelsereformer. För att svara på denna fråga har han arbetat tvärvetenskapligt och lånat en hel del verktyg från den historisk sociologiska teorin stigberoende, detta har sen operationaliserats genom en tematisk jämförelse.

En central slutsats är att utdragna diskussioner angående uppförandet av nya fängelser innebar att rättssystemen i både England och Sverige tvingades förlita sig på äldre strafformer. Både fästningsfängelserna och fängelseskeppen ingick också i större straffrättsliga system vilket innebar att andra institutioners verksamhet var avhängigt att de inte togs ur bruk; kostnaderna för att avveckla fängelserna var helt enkelt för höga. I fängelserna fanns också starka krafter som motsatte sig all form av förändring; subkulturer var på grund av de stora fängelserummen synnerligen starka. Fångarna hade således sina egna hierarkier, sin egen rättskipning och till och med ett eget språk. För att undvika oroligheter lät vakter och fängelsepredikanter inte sällan bli att utmana fängelsernas parallella ordning. Fängelserna var dessutom misskötta, överfyllda och sjukdomar spred sig som löpeldar. För att lösa dessa problem investerades mer tid och pengar och fängelserna byggdes ut snarare än att avvecklades.

Det som ledde till att fängelserna till slut avvecklades var att helt nya strafformer introducerades i både England och Sverige. Nya ändamålsenliga fängelser uppfördes i allt snabbare takt från 1840-talet och framåt samtidigt som fästningsfängelser och fängelseskepp fasades ut. Avhandlingens främsta syfte är således att problematisera den tidigare historiska forskningen på fängelser och att erbjuda ett nytt perspektiv. Ett annat syfte är att illustrera de risker som finns då ineffektiva, odugliga och oönskade institutioner utvecklas enligt sin egen logik.

Oscar Karlsson:
Abysses of Misery. The Persistence of English Prison Hulks and Swedish Fortress Prisons ca 1780–1850
University of Portsmouth, Portsmouth, Storbritannien
Disputation: 14 januari 2025