Flottans försvunna mastkran från 1600-talet hittad
Mastkranen omkring år 1880. Foto: Kungliga Konsthögskolan
På 1600-talet reste sig en nästan trettio meter hög mastkran över Stockholms inlopp. I över 200 år var masten en självklar del av stadens siluett tills kranen revs på 1880-talet. Nu har marinarkeologer från museet Vrak lyckats lokalisera tydliga lämningar efter den historiska mastkranen på Kastellholmen.
Den stora kranen byggdes på 1660-talet och den användes för att masta på och av flottans örlogsfartyg. Lämningarna av den påträffades vid renoveringsarbeten av en väg kring ett mindre tegelhus på ön.
När de gamla utfyllnadsmassorna runt huset grävdes bort har arkeologerna från Vrak varit med och övervakat vad som kommer fram under, nere i den gamla sjöbotten. Men arkeologerna har också letat uppe på land.
– Vi sökte spår av flottans äldre verksamhet, men förhoppningen var också att kunna hitta spår av mastkranen från 1660-talet, säger Johan Runer, som är Vraks projektledare för den arkeologiska undersökningen
Och sökandet gav resultat.
– Det var en fantastisk känsla att äntligen hitta ett säkert spår av den här ikoniska och viktiga byggnaden, säger Runer.
Genom noggranna kartstudier och fältarbete kunde arkeologerna lokalisera vad som sannolikt är mastkranens så kallade ”svansspets” – högt uppe på bergssidan strax nedanför kastellet. Spåren utgörs av en större rektangulär fördjupning i berget som fungerat som urtag för en träbjälke.
Fördjupningen har huggits fram genom en rad borrhål som sedan mejslats bort. Spåren av de mindre borrhålen syns tydligt. I botten av urtaget finns järn som fungerat för att fästa träbjälken i urtaget. I botten av urtaget finns även järndetaljer som använts för att fixera konstruktionen.
Intill fördjupningen finns dessutom en stor järnring, en så kallad moring, med en diameter på cirka 35 centimeter som är fäst i berget. Den har med stor sannolikhet också varit en del av krankonstruktionen.
Ytterligare spår av mastkranen kunde säkras närmare vattnet. Nere vid bryggan – på knappt två meter över dagens havsnivå – finns några mycket tydliga rektangulära urtag, som tillverkats på exakt samma sätt som urtaget uppe på berget: ett antal mindre borrhål har tagits upp och sedan har berget däremellan mejslats bort.
Under flera hundra år var Skeppsholmen och Kastellholmen centrum för den svenska flottans verksamhet. De stora segelfartyg som flottan använde under tiden fram till 1800-talets slut underhölls på holmarna. På Skeppsholmen finns fortfarande en styckekran – en lyftkran som användes då skeppens mynningsladdade kanoner skulle lyftas på och av. Här fanns också en krängningsbro, som användes för att vinda ner fartygen vid bottenunderhåll – en föregångare till senare tiders torrdockor.
– Mastkranen på Kastellholmen var en otroligt viktig del av den här marina infrastrukturen i staden. Spåren vi nu hittat efter kranen ger nu för första gången konkreta arkeologiska belägg för var och hur mastkranen var placerad, avslutar Johan Runer.
(2026-03-09)
