Folkskollärarnas kollektiva agerande 1838–1879

Lärare är en tjänstemannagrupp som har haft stort inflytande på den skolpolitiska utvecklingen i Sverige. Men varför började lärare agera kollektivt? I en ny avhandling av J. Martin Andersson, Umeå universitet, utmanas föreställningen att detta enbart berodde på folkskolans tillkomst år 1842 och den byråkratiska organisationsmodellens genomslag bland arbetstagare.

J. Martin Andersson säger att undersökningen visar att folkskollärarnas framträdande som kollektiv aktör inte bara är en historia om folkskolans etablering och läraryrkets formering, utan också om arvet från den kyrkliga undervisningstraditionen och folkrörelsernas framväxt.

– I lärarnas tidiga organisering vävdes lärarnas yrkesintressen samman med identifikationen med kyrka, väckelse och medborgerliga idéer. I centrum för deras självbild och verksamhet stod dock föreställningen om att vara befrämjare av folkbildningen, säger J. Martin Andersson och tillägger:

– Bildningsbegreppet var avgörande för hur folkskollärarna såg på skolan och sin yrkesroll. Det var samtidigt mycket i lärarnas agerande som avvek från utpräglat professionella strävanden. Den moderna lärarrollen växte fram över tid och inte var självklar för folkskollärarna från början.

Enligt Andersson var identifikationen med ett statligt utbildningsuppdrag inte en självklar utgångspunkt för den kollektiva identiteten. Lika viktigt var tillhörigheten till den kyrkliga organisationen och samtida religiösa och politiska rörelser.

I avhandlingen beskrivs hur lärarnas kollektiva agerande blir lättare att förstå om man ser det både som ett steg mot att bli en profession och som en form av social rörelse. Att de organiserade sig i föreningar, startade tidskrifter, höll möten och skrev upprop.

– Bakom detta fanns informella nätverk och olika ledare med skilda mål och intressen. Genom dessa sätt att agera kunde de både driva protestkampanjer och skapa kontakter med andra grupper i samhälle.

Lärarnas organisationer formaliseras dock över tid och får en snävare inriktning. När den statliga byråkratin växte skapades också behov för lärarna att anamma byråkratin.

– I en tid då läraryrket pressas av ökade krav och minskat inflytande pekar avhandlingen på att dagens lärare kan ha något att lära av den bredd som på utmärkte lärarnas kollektiva agerande under 1800-talet: ett agerande som både försvarade yrket och mobiliserade allmänheten kring vad utbildning ska vara, säger J. Martin Andersson.

J. Martin Andersson:
Folkbildningens vänner. Folkskollärarnas kollektiva agerande 1838–1879
Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
Disputation: 19 december 2025