Forskarutbildningarna i högskolesystemets historia

Varför är det så viktigt för högre utbildningsanstalter att ha vetenskapligt skickliga lärare? Den frågan utreds i denna bok, som synar det svenska högskolesystemets historia genom en speciell lins: olika läroanstalters kamp för en egen disputationsrätt för att dana sina egna lärare. Denna fokuserade tematik får spegla större skeenden, som systemets expansion och desintegration. Tvåbandsverket utforskar doktorsinstitutionens spridning och forskarutbildningens uppkomst – i den akademins solar plexus där forskning och utbildning möts.

Filosofie doktorsgraden infördes 1870 vid universiteten, vilkas största fakulteter därmed fick samma status som de medicinska, juridiska och teologiska. Men statsuniversiteten förblev inte ensamma om rätten att förläna denna vetenskapliga värdighet. Egna doktorsgrader infördes omsider vid en mängd så kallade fackhögskolor – för utbildning av kirurger, tekniker, veterinärer, agronomer, ekonomer, tandläkare, jägmästare, farmaceuter. Efter en statlig utredning avskaffades alla dessa grader 1969, då de ersattes av en enhetlig doktorsexamen. Forskarutbildningen blev föremål för politiska reformsträvanden och uniform reglering.

Doktorsinstitutionen blev än mer laddad när en reform 1977 förde in all eftergymnasial utbildning under paraplybegreppet högskolan, varpå utbildningar för vård, skola, omsorg och annat skulle forskningsanknytas. Ett kapitel undersöker den omdaning av konstnärliga läroanstalter som kom ut av mötet mellan en akademisk normbildning som följde väl upptrampade stigar och institutioner vilkas mål inte varit vetenskapliga. Processen resulterade 2009 i en ny, konstnärlig doktorsexamen som bröt upp den uniforma regleringen, och 2013 i att konstnärlig forskning blev en uppgift i Högskolelagen.

Genom att kombinera perspektiv från bland annat vetenskapsstudier och utbildningshistoria ger boken nya perspektiv på en institution med en nyckelroll för professionell kunskapsbildning och kårformering. Med ett systemperspektiv som inbegriper fackhögskolor och praktikerutbildningar utmanar den en av tradition ofta mycket universitetscentrerad historieskrivning om högre utbildning.

Henrik Björck är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet. Han har intresserat sig för allt från ingenjörernas professionshistoria till badfrågans kulturhistoria och skrivit bland annat Vetenskap och affärer. Ekonomutbildningens akademisering speglad i Handelshögskolans bana genom 1900-talets första hälft.

Vetenskapshistorisk hattparad är granskad och publicerad genom forskningsplattformen Kriterium och kan laddas ned kostnadsfritt här: band 1 och band 2.

Henrik Björck:
Vetenskapshistorisk hattparad. Forskarutbildningarna i det svenska högskolesystemets historia. Del 1 och 2
Makadam Förlag
Utkom 2025