Den administrativa och ekonomiska kris som Svenska Emigrantinstitutet (SEI) alltför länge befunnit sig i och som tärt på institutets nationella och internationella anseende, ger starka skäl till att söka samarbete med närliggande institutioner. En sådan är grannen Smålands museum, med vilket samarbete kring arkivverksamheten länge praktiserats och där en lång rad andra samarbetsfält öppnar sig. Men det finns också andra beprövade samarbetspartners som Växjö universitet och den där livliga migrationsforskningen. Medan universitetet kan garantera och kanalisera det vetenskapliga utnyttjandet av landets främsta emigrationshistoriska samlingar skulle samarbetet med museet främst gälla livsviktigt praktiska frågor som personal, ekonomi, utställningar och marknadsföring.

Långt innan Växjö kommun och Landstinget Kronoberg initierade den nu pågående utredningen om Museiparken och dess institutioner ställde sig SEI positivt till ett långtgående samarbete med Smålands museum, dock inte på de villkor som formulerades i en tidigare av museet på landstingsordförandens uppdrag framarbetad PM. SEI har dessutom följt politikerkravet att genom en permutationsansökan hos tillsynsmyndigheten Kammarkollegiet dubblera kommunens och landstingets representation i styrelsen. Men detta tycks inte vara tillräckligt för politikerna som på Smålandspostens reportagesidor, aldrig i en till styrelsen ställd skrivelse, uttalat sig för att en total sammanslagning är ofrånkomlig.

I den ymniga ryktesfloran kring den pågående utredningen fram-skymtar andra för SEI oacceptabla tankar. Som att institutet skulle inkorporeras i ett regionalhistoriskt centrum under en med museet, eventuellt också Kronobergsarkivet, gemensam styrelse och chef. Konsekvensen skulle för SEI:s vidkommande bli att vi abdikerar som nationellt och internationellt forskningsinstitut för att bli en arkiv-depå under Smålands museum. Detta strider i högsta grad mot institutets stadgar, liksom mot instiftaren Gunnar Heléns intentioner och över fyra decenniers framgångsrikt arbete på bägge sidor Atlanten.

Är det verkligen möjligt att politikerna i Växjö, oavsett parti-tillhörighet, kräver att institutet skall kontakta Kammarkollegiet med en ansökan om Siftelsen Svenska Emigrantinstitutets upplösning? Vilken reaktion skulle vi möta, till exempel på riksplanet, i Svensk-Amerika, i forskarvärlden eller hos Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, som under årens lopp anslagit 20 miljoner kronor till verksamheten och tillbyggnaden av Utvandrarnas Hus och som motiverat sin generositet med institutets nationella och internationella anseende? Är det institut som sedan 1968 dragit minst en miljon betalande besökare till Utvandrarnas Hus och som enligt engelskspråkiga resehandböcker är Växjös främsta turistattraktion inte värt mer?

På lokalpolitiskt håll tycks man vara generande okunnig om stiftelselagen, att man inte hux flux upplöser en fungerande stiftelse, att något sådant skulle kräva Kammarkollegiets noggranna utredande enligt regeln att undvika olycksaliga prejudikat. Nu tror sig kommunledningen kunna påskynda en process som aldrig formulerats i en till SEI ställd officiell skrivelse, genom att hålla inne med det årliga anslaget, såväl till museet som institutet! Detta är illavarslande inför den utredning som skall presenteras i början av juni och där enmansutredaren Susann Jonsson i mail kallar sig ”projektledare Museiparken/Regionalhistoriskt centrum”.

Ulf Beijbom
professor, SEI:s chef 1966-2002, ordförande för Emigrantinstitutets Vänner

(2008-05-13)