Lödöse, det medeltida Sveriges enda port mot väster, hade i själva verket ett norskt ursprung, visar en ny avhandling i historia från Göteborgs universitet. Först från slutet av 1100-talet och framåt övergick staden successivt i svenska händer. 1646 lades Lödöse ner eftersom stormakten Sverige inte hade användning för staden.

Staden Lödöse uppstod i mitten av 1000-talet intill Göta älvs strand och var under medeltiden en framstående stad i det svenska kungadömet, tillsammans med bland andra Stockholm, Linköping och Kalmar. Lödöse är idag en ort med cirka 1 200 invånare i Lilla Edets kommun.

Erika Harlitz har undersökt Lödöses uppgång och fall. Hon har också granskat hur Göta älv utvecklades till att bli riksgräns mellan Danmark, Norge och Sverige. I sitt arbete har hon utgått från en region mellan älven Glomma i norska Østfold och skogsområdet Risveden i Västergötland.

Avhandlingen visar att Lödöse uppkom i samband med de norska kungarnas etablering i dagens Bohuslän. När Uppsala blev en egen kyrkoprovins 1164 försköts gränsen mellan det norska och det svenska området från Risveden till Göta älv. Det är också från slutet av 1100-talet som det svenska kungadömet har utvecklats så pass att de svenska kungarna kunde hävda sig politiskt i området kring älven.

— Lödöse som Sveriges port mot väster kan sägas vara ett faktum först ytterligare ett hundra år senare, alltså under slutet av 1200-talet, säger Erika Harlitz.

Även om gränsen mellan Norge och Sverige försköts från Risveden till Göta älv under 1100-talet visar Erika Harlitz att det dröjde till 1500- och 1600-talen innan riksgränsen hade blivit en tydlig avdelare mellan två stater.

På grund av hur riksgränsen utvecklades fram till freden i Roskilde 1658 då Bohuslän blev svenskt, kom Lödöse att hamna på den svenska sidan. Men i takt med att Sverige under stormaktstiden började bedriva en aktiv stadspolitik föll Lödöse mellan stolarna eftersom staden ursprungligen hörde hemma bland de norska städerna.

Som ett led i en regional centraliseringspolitik var det endast Göteborg bland de västsvenska städerna som fick bedriva utrikeshandel. Detta resulterade i att Lödöse förlorade sitt existensberättigande då lokalhandeln i Västergötland inte räckte till för att försörja både Lödöse och nyanlagda städer som Vänersborg.

— Lödöse fyllde alltså ingen funktion för stormakten Sverige och lades ner 1646, säger Erika Harlitz.

Erika Harlitz:
Urbana system och riksbildning i Skandinavien. En studie av Lödöses uppgång och fall ca 1050-1646
Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet
Disputation: 7 maj 2010
Fakultetsopponent: dr. art. Geir Atle Ersland, Bergen