Historieundervisning på fyra kulturhistoriska museer

Ämnesundervisning i ett klassrum beskrivs ofta i termer av en didaktisk triangel som innehåller relationerna mellan lärare, elev och innehåll. När ämnesundervisning äger rum i ett kulturhistoriskt museum tillkommer komponenten materialitet i form av föremål, scener och i princip också själva museirummet. De specifika förutsättningarna för historieundervisning i detta sammanhang kan visualiseras som en museididaktisk tetraeder, där museimaterial utgör det fjärde hörnet.

I denna observationsstudie undersöks den historieundervisning som tio museipedagoger genomförde på fyra svenska kulturhistoriska museer 2015–2017. Syftet med studien är att bidra med ny kunskap om museet som undervisningsmiljö, om vilka de didaktiska villkoren är som formar museernas historieundervisning. Med stöd i teorier om autenticitet, historiebruk, historiekultur, intersektionalitet, narrativa förkortningar och selektiva traditioner analyseras hur materialiteten påverkar museipedagogens förhållande till ämnesinnehållet med fokus på historiska aktörer.

Sammantaget pekar avhandlingens resultat på att materialiteten påverkar museipedagogens förhållande till ämnesinnehållet på två sätt: antingen kompletteras ett specifikt ämnesinnehåll med hjälp av lämpligt museimaterial (fokus på tetraederns innehåll), eller så möjliggör ett specifikt museimaterial ett ämnesinnehåll (fokus på tetraederns museimaterial). Museipedagogens urval och bruk av museimaterial och innehåll måste vidare förstås inom ramen för en specifik historiekultur som färgas av samtida normer och värderingar såväl som av museispecifika villkor såsom organisationsform, ämnesområde, utställningsdesign och museisamlingarnas karaktär.

Resultaten visar att en rad olika materialtyper förekommer i museiundervisningen och ges delvis olika funktioner. Studien visar också att män och kvinnor från samhällets samtliga skikt inkluderas i museiundervisningen, men tenderar att behandlas på skilda sätt i de historiska skildringarna. Medan namngivna kvinnliga aktörer brukas för att synliggöra individen, används manliga aktörer snarare för att strukturera ett ämnesinnehåll eller symbolisera ett historiskt fenomen.

Madeleine Larsson:
Vad gör museipedagogen och föremålen med historien? Historieundervisning på fyra kulturhistoriska museer 2015–2017
Institutionen för kultur och samhälle, Linköpings universitet
Disputation: 27 oktober 2025