Kvinnor mot krig 1914–1940

I avhandlingen Kvinnor mot krig undersöks varför och på vilket sätt kvinnor skapade fredsaktioner under första världskriget och mellankrigstiden. Författaren har studerat hur kvinnor mobiliserades, hur aktionerna genomfördes, vilket motstånd som väcktes och vad som hände efteråt. Utgångspunkten är kollektiva aktioner, som byggde på enskilda ställningstaganden och tillfälliga mobiliseringar. Organisationer finns endast med som rekryteringsnätverk för mobiliseringen.

I studien ingår följande aktioner: Kvinnornas fredssöndag 1915, som samlade cirka 88 000 kvinnor till möten på 343 platser i Sverige. Kvinnornas vapenlösa uppror mot kriget 1935, där ungefär 20 000 deltagande kvinnor protesterade mot ett eventuellt gaskrig och ett krigssystem där det överhuvudtaget behövdes ett civilförsvar. Slutligen nya aktionsplaner 1937 och 1938, i samband med luftskyddslagar, och samlingar 1939 och 1940 vid andra världskrigets utbrott.

Som fredspolitik var aktionerna inte unika i sin tid och inte heller utformningen var speciell. Det var däremot aktionernas innehåll. Det mobiliserande budskapet, som kan betecknas som feministisk antimilitarism, byggde på kvinnors medborgerliga rättigheter, kvinnors politiska och militära utanförskap, mödrars rätt att säga nej till våld och stöd av en internationell kvinnoopinion.

Irene Andersson:
Kvinnor mot krig. Aktioner och nätverk för fred 1914–1940
Historiska institutionen, Lunds universitet
Disputation: 22 september 2001
Fakultetsopponent: fil.dr. Gunnela Björk, Historiska institutionen, Stockholms universitet