Lunds universitetshistoriska sällskaps årsbok för 1999 handlar om kvinnor vid Lunds universitet – från de första kransflickornas inträde vid akademien i början av 1800-talet till dagens institutions- sekreterare.

Boken inleds av redaktörerna Göran Blomqvist och Christina Carlsson Wetterberg som framhåller att historieskrivningen om universitetet länge präglats av den manliga dominansen, och att litteraturen sagt väldigt lite om kvinnorna. Det är dock viktigt att öka insikterna om hur förhållandena mellan män och kvinnor har gestaltat sig i den speciella värld som ett universitet är.

Artiklarna i boken täcker ett brett område. Kvinnliga studenter, forskarpionjärer och professorer belyses. Även yrkesgrupper som kvinnliga institutionssekreterare, laboratorieassistenter och städerskor uppmärksammas i boken. En viss tonvikt ligger på 1900-talets första hälft, då kvinnors rätt att vistas i den akademiska världen fortfor att vara ifrågasatt. Flera av artiklarna blickar också framåt och kastar ljus över den förändringsprocess som idag lett till att omkring hälften av de vid universitetet verksamma faktiskt är kvinnor.

Därmed inte sagt att den manliga dominansen är bruten. Ännu är andelen kvinnliga professorer liten, utbildningsvalen är mycket  könsbundna, få av de administrativa cheferna är kvinnor, medan vissa yrkesgrupper är så gott som helt kvinnodominerade. Bokens konkreta skildringar kan bidra till en förståelse av hur dessa djupt rotade mönster kring manligt och kvinnligt upprätthålls och förhoppningsvis förändras.till den högsta utbildningen, doktorsexamen. utvecklats för några centrala kvinnodominerade yrkesgrupper vid universitetet. Birgitta Nilsson följer framväxten av institutions- sekreterarkåren, Bodil Persson belyser laboratorieassistenternas historia, Jan-Olof Friström berättar om två kvinnliga biblioteksbiträden vid förra sekelskiftet och Göran Blomqvist lyfter bl.a. fram spismästarinnor, uppasserskor och städerskor. Catta Torhell skriver om när kvinnoforskningen flyttade in i den akademiska världen genom bildandet av Kvinnovetenskapligt Forum.

Artiklarna är av två slag: dels vittnesmål från kvinnliga pionjärer, dels uppsatser som bygger på forskning om det förgångna. De tidiga kvinnliga studenternas situation belyses i artiklar av Inger Hammar, Else-Britt Löfgren och Lina Carls. Eva Helen Ulvros skriver om professorskor och professorsdöttrar i Lund på 1800-talet och vid förra sekelskiftet. Cecilia Gagné beskriver två kvinnliga forskarpionjärer och  Birgitta Odén visar på skillnader i de båda könens förhållande

Boken avslutas med skildringar författade av ”dem som var med”. Här återfinns två tidigare opublicerade tal av Hedda Andersson, universitetets första kvinnliga student, samt berättelser om studenttiden av Louise Overton, Asta Kihlbom, Anna Munch-Falk och Kerstin Berggren Axberger. Sist ger Ebba Skjöld en bild av sina 40 år som sekreterare och institutionssekreterare vid universitetet.