Lång historia av självkontroll i fotboll

Dominik Döllinger, forskare i sociologi vid Örebro universitet. Foto: Jerry Gray

Den moderna fotbollen är väldigt olik den fotboll som reglerades i England på 1800-talet. Men idealen om kontroll över kropp och känslor och att upprätthålla disciplin är tydliga än i dag, precis som när kyrkan och den industriella medelklassen formade fotbollens regler. Det anser Dominik Döllinger, forskare i sociologi vid Örebro universitet.

– Idealet är fortfarande att inte tappa huvudet: du ska visa känslor men inte gå över gränsen. Se hur arg tränaren Pep Guardiola blir när en spelare får gult kort för protest eller snack. Man vill att laget och spelarna ska ha självkontroll. Det var ett skäl till att kyrkan och eliten redan på 1800-talet värnade fotbollens utveckling, säger Dominik Döllinger.

Denna tid på året beger sig tusentals svenskar till arenor runt om i landet för att se matcher i dam- och herrallsvenskan och alla andra serier. Men att fotbollen skulle bli en publiksport var inte tanken när regelverk och organisationer skapades på 1800-talet.

– När fotbollen började etableras på elitskolorna i England var det för att träna elitens barn för ett liv i byråkrati och affärsliv. Det är där den moderna fotbollen börjar, för att fostra människor till det moderna samhället. Det passade kyrkan, som skapade många klubbar, bland andra Aston Villa och Everton, säger Döllinger.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel skriver Dominik Döllinger om vad som präglade fotbollen när den växte fram. Han använder begreppet ”asketisk atleticism” för att beskriva de kulturella förändringar som driver fram skapandet av regelverk, organisationer och rationella ramar för fotbollen. En sport som tidigare var våldsam och råbarkad och spelades på gator och fält. Fotbollen var förankrad i arbetarklassen och blev väldigt snabbt en stor publiksport. Snart professionaliserades utövandet.

– Jag tränar min sons lag och i barnfotbollen fungerar det fortfarande på många sätt enligt de gamla idealen: det ska inte vara viktigt om man vinner, man ska inte provocera andra genom att bli superglad, man ska lära sig reglerna. Den fotboll jag lär ut där är egentligen närmare idealen om ”asketisk atleticism” än elitfotbollen, säger Dominik Döllinger.

Dominik Döllinger spelade elitfotboll som ung och har spelat med – och mot – många i den generation tyska världsspelare som vann VM-guld 2014. Han ser flera likheter mellan svensk och tysk fotboll.

– I Tyskland är fotboll den stora sporten och tillsammans med kyrkan en av två riktigt starka institutioner i samhället, särskilt på landsbygden. Precis som i Sverige är klubbarna styrda av sina medlemmar och engagemanget på läktarna och runt klubbarna är likartat, säger Dominik Döllinger.

(2026-04-05)