Magnus Stenbock, son till riksrådet och fältmarskalken Gustav Otto Stenbock och Christina Catharina De la Gardie, rikskanslerns syster, hade mycket att leva upp till redan när han föddes i maj 1665. Han hade titeln greve, den högsta en svensk adelsman kunde uppnå.

Efter att fadern genom militära misslyckanden hade fråntagits äran kom Magnus att ägna sitt liv åt återupprättelsen av det nedfläckade familjenamnet. Magnus Stenbock var en krigsman, och efter slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 hyllades han som en av tidens stora fältherrar. Men Stenbocks internationella renommé solkades kraftigt efter att han lagt staden Altona i Holstein i ruiner. Han slutade sina dagar i mörker och ensamhet som krigsfånge i Danmark.

Magnus Stenbock själv såg sig som så mycket mer än en krigsman och militär, han var en konstnär och drömde om kärleken. I Andreas Marklunds porträtt möter en komplex person med drömmar, ambitioner och planer för framtiden, men även skuldkänslor, ångest, smärtor i magen och städniga suckar efter hustrun och barnen.

Ett hjälp av ett brett danskt källmaterial tillförs nya perspektiv och ett nytt ljus kastas över de intriger och märkliga omständigheter som beseglade Stenbocks tragiska öde.

Andreas Marklund är historiker och författare. Han har tidigare skrivit boken I hans hus om svensk manlighet i historisk belysning.

Andreas Marklund:
Stenbock. Ära och ensamhet i Karl XII:s tid
Historiska Media
Utkom i september 2008