Skämtballaderna från medeltiden skulle kunna avfärdas som nonsens. Men de ingår i vår visskatt, har överlevt och traderats. Det tyder på att flydda tiders människor har tyckt att det var mödan värt att sjunga dem. Kanske sjöngs balladerna för att de utmanar den gängse samhällsordningen och förmedlar en attityd till tingens ordning som kändes och fortfarande känns befriande.

Visorna handlar ofta om erotiska äventyr mellan kvinnor och män. Här finns en fränhet och fräckhet. Gunilla Byrman och Tommy Olofsson går i denna bok i glad närkamp med de föreställningar om sexualitet som visas i våra medeltida ballader. Våra förfäder och förmödrar var livsbefrämjande skamlösa och visste om det. Och några av dem sjöng om det. Det är därför vi finns, för att de ville få oss. Medeltidens erotiska energi, tydlig i de visor som här förmedlas och kommenteras, är den allra bästa livförsäkringen. Den gäller ännu.

Gunilla Byrman och Tommy Olofsson skriver om hur kvinnligt och manligt gestaltas i dessa gamla sånger. Boken avslutas med en antologi över de bästa av de svenska medeltidsballader som har bevarats, några av dem förut inte tryckta. Läsaren kommer nära den uppsluppna medeltiden och våra skamlösa förfäder.

Gunilla Byrman är professor i svenska språket vid Linnéuniversitetet. Hon forskar om så väsensskilda genrer som familjenotiser, polisförhör, raplyrik och medeltida ballader. Tommy Olofsson är docent i litteraturvetenskap, poet och översättare.

Gunilla Byrman & Tommy Olofsson:
Om kvinnligt och manligt och annat konstigt i medeltida ballader
Atlantis
Utkom 2011