När svenska kronan i början av 1500-talet avlönade och belönade familjer i statlig tjänst hade både kvinnor och män möjlighet att förhandla med kronan. Det visar historikern Cristina Prytz i en ny avhandling. Hennes undersökning visar också kvinnor efter reduktionen fick mindre inflytande inom detta område eftersom kronan inte längre talade till hushållen på samma sätt som tidigare.

I dagens Europa har den ekonomiska krisen lett till att flera sanningar om statsekonomi har börjat omvärderas. Flera länder tvingas på allvar ifrågasätta hur den offentliga sektorn ska finansieras och i vissa fall diskuteras till och med möjligheten att lägga en extrabeskattning på delar av befolkningen. Debatten som följt handlar ytterst om hur medborgarnas personliga rättigheter bör vägas mot det som anses vara bäst för det gemensamma eller landet. Men dessa frågor har givetvis ställts många gånger tidigare genom historien.

Vid historiska institutionen vid Uppsala universitet lägger Cristina Prytz i dagarna fram en avhandling om hur den svenska kronan avlönade och belönade militär och civil statstjänst under tidigmodern tid. Kronans behov av kompetens och kunskap men brist på omfördelningsmedel öppnade för olika försök och experiment.

Under senare delen av femtonhundratalet kom den svenska kronan att allt oftare donera rätten att uppbära kronans förväntade inkomst från enstaka och namngivna hemman och gårdar till individer, vilka stod i kronans tjänst. För mottagarfamiljerna hade donationerna mycket stor betydelse då de fick tillgång till en förhållandevis säker inkomst, men framförallt för att tillgången till jordräntor gav familjerna en högre social position. För kronan var donationerna ett sätt att legitimera sin position och forma band med personer.

Cristina Prytz undersökning har tydligare än tidigare forskning visat att mottagarna av kronans benådningar så gott som alltid var en man i kronans tjänst och hans hustru. Fördraget slöts alltså mellan kronan och det gifta paret i kronans tjänst och att ett av kronans syften var att skapa bärkraftiga hushåll.

– Ett viktigt stöd för denna tolkning är att de flesta benådningar delades ut förhållandevis tidigt under mottagarnas liv, säger Cristina Prytz.

Under den ekonomiska krisen i slutet av 1600-talet röstade riksdagen igenom en indragning av dessa tidigare utdelade ersättningar, den så kallade reduktionen. Riksdagsbeslutet blev en viktig del av det paradigmskifte som ägde rum under sena 1600-talet och tidiga 1700-talet. Då reformerades statsförvaltningen på flera sätt; finansieringen av statsanställdas löner omstrukturerades, bland annat genom det militära indelningsverket, samtidigt inordnades kyrkan tydligare under staten och det civilrättsliga regelverket omformades.

Förändringarna ledde till att statens kontroll och insyn ökade och regler blev mer enhetliga och förutsägbara samtidigt som det gjordes större skillnad mellan offentliga ärenden och privata. Följaktligen kom föreställningarna om det personliga samhällsfördraget, byggt på ömsesidighet, att långsamt förändras. Undersåtarna jämställdes allt mer med varandra i kronans ögon samtidigt som deras kön fick större betydelse. Cristina Prytz visar i avhandlingen hur de statstjänandes familjer, hustru och barn, som inkluderades och omfattades av det äldre samhällsfördraget inte längre inkluderas på samma sätt efter reduktionen.

– När kronan inte längre talade till hushållen på samma sätt förlorade kvinnor i allmänhet delar av sitt förhandlingsläge och sin position i relationen till kronan. Den hade tidigare baserats på deras äktenskap och familjetillhörighet. Statsformeringen hade således en tydlig genusaspekt, säger Cristina Prytz.

Cristina Prytz:
Familjen i kronans tjänst. Donationspraxis, förhandling och statsformering under svenskt 1600-tal
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 8 maj 2013
Opponent: docent Jan Samuelson, Institutionen för humaniora, Mittuniversitetet