Historieprofessorer skriver mycket sällan memoarer. Bara därför är Rolf Torstendahls Gjort, tänkt, känt en ovanlig och välkommen skildring inifrån den akademiska världen. Hur man formas och omformas av livet är temat genom boken. Hans egna förändringar från uppväxten i en frikyrklig miljö med strikta moralregler till en mogen historiker med internationella kontakter belyses.

Efter att ha läst Ingemar Hedenius och diskuterat med sig själv under studentåren har Torstendahl skaffat sig en ateistisk livsåskådning. Dessa processer har samverkat med förändringar av hans vetenskapsideal och naturligtvis också med hur universiteten som forsknings- och undervisningsmiljö utvecklats. Resultatet har blivit omvälvande för tankevärld, handlingar och känsla. Inte minst är samspelet mellan det privata livet och yrkesrollen påtaglig i denna memoar.

Sedan Geijer skrev sina Minnen (1834), som endast behandlade korta avsnitt av hans liv, har bara Wilhelm Erik Svedelius, som efter sex år som historieprofessor i Lund blev skytteansk professor (i statskunskap) i Uppsala, skrivit memoarer. Geijers arbete bygger på brev och dagböcker medan Svedelius Anteckningar om mitt förflutna lif (1889) har viktiga likheter med Torstendahls: Båda utgår från minnesbilder. Många andra memoarer finns givetvis, som Torstendahl utvecklar i förordet. Själv har han valt en egocentrisk form där han själv står i centrum och som vilar på vad han kommer ihåg.

Rolf Torstendahl är professor emeritus i historia. Han har varit verksam som professor vid Stockholms och Uppsala universitet och blev den förste föreståndaren för The Swedish Collegium for Advanced Study in the Social Sciences. Han är idag verksam vid Historiska institutionen vid Uppsala universitet.

Rolf Torstendahl:
Gjort, tänkt, känt
Carlsson Bokförlag
Utkom 2011