Varför idén om den svenska spelmarknaden (eventuellt) tillhör det förflutna

När den nya spellagen, som ersatte den gamla s.k. ’lotterilagen’ den första januari år 2019, trädde kraft tycktes de flesta experter inom området vara av åsikten att antalet svenskar som spelar på casinon utan svensk spellicens skulle minska dramatiskt. Någonting som motiverades med hjälp av det faktum att den nya spellagen förbjuder casinon utan svensk spellicens från att erbjuda spel till svenska medborgare – alternativt bedriva marknadsföring i Sverige. För ett tag tycktes experterna t.o.m. ha rätt, och den historiska våg av ansökningar som Spelinspektionen fick från några av de största spelbolagen i världen under året som följde hjälpte på flera sätt och viss förstärka misstankarna om att en homogen svensk spelmarknad var det reglerade bro genom vilket casinospelare i Sverige skulle möta framtiden. Men för dem av oss som bedriver forskning inom ämnesområdet har idén om den ’svenska spelmarknaden’ på senare tid blivit en slags kuriös utövning i retorik som ej längre nödvändigtvis reflekterar det verklighet som representeras av  svenska casinospelare.

Hur svensk är den svenska spelmarknaden, egentligen?

När man pratar om den svenska spelmarknaden pratar man oftast om ett antal spelbolag som – enligt Spelinspektionen – sammanlagt omsätter flera miljarder kronor per månad, samt de diverse generösa restriktioner som spellagen introducerade. Exempel på vilka inkluderar avskaffandet av s.k. ’free spins’ utan krav på insättningar som länge var en stapel hos de flesta onlinecasinon. Sanningen är dock att den svenska spelmarknaden utgörs av människor. Människor som bl.a. köper trisslotter, jagar efter en lottovinst, samt spelar på onlinecasinon i förhoppningen om att en dag befinna sig på rätt plats på rätt tid, och vad denna senare grupp anbelangar ser vi – intressant nog – idag en sakta men säker migration till utländska onlinecasinon som bedriver sin verksamhet under översyn av antingen MGA (alt. Malta Gaming Authority) eller CGA (alt. Curacao Gaming Authority), och som oftast tillåter spelare oavsett geografisk lokalisering. En trend som i sin nuvarande form började öka kraftigt i och med introduktionen av Spelinspektionens nationella självavstängningsregister, Spelpaus. Vilket tycks åtminstone antyda att ett flertal av de ungefär 438,409 individer som bara år 2019 spärrade sig själv från allt spel i Sverige, under en viss förbestämd period, helt enkelt fortsatte spela på övriga håll. Om dessa samma individer kan sedan ses som representativa av den svenska spelmarknaden, i kontexten av en förmodad verklighet, bör det också vara möjligt att föra argumentet att vissa delar av den svenska spelmarknaden ej nödvändigtvis kan räknas som exklusivt svenska.

Vi är människor först – sedan medborgare

I en tidsålder där nästan varje tänkbar fråga kan besvaras med hjälp av en enkel sökterm, och kommunikation med människor som befinner sig på andra sidan av världen har blivit en helt vanlig del av våran vardag, är det – åtminstone subjektivt sätt – korrekt att säga att vi är betydligt mer människor än, säg, enkla deltagare i en nationell spelmarknad. Vi tillhör en planet mer än vi tillhör en grupp individer som lagmässigt uppmuntras att prova sin lycka hos utvalda spelbolag, och ur denna synvinkel är det relativt lätt att föra argumentet att den svenska spelmarknaden är någonting som, per sin definition, har minst en fot i det förflutna. Detta är ej nödvändigt att föreslå att den svenska staten bör, låt oss kalla det, sluta reglera vad casinon med svensk spellicens får och ej får göra, men hur vi tänker kring våran spelmässiga miljö känns redan ganska föråldrad.

Varför ord är av betydelse

Det kan naturligtvis tyckas att detta ämne är mer semantiskt än någonting annat, men då ord är det enda effektiva sättet för samtida människor att kommunicera, och således förstå delade upplevelser, är det oerhört viktigt att de diskussioner som vi deltar i korrekt reflektera de omständigheter som de bygger på. Historiskt sett har detta alltid varit fallet, och detta bör även vara fallet för någonting som, det kan argumenteras, förtjänar att bli historia.

Anna Andersson