Vasa bekänner färg

Vasamuseet
29 oktober 1999 – 24 april 2000

Efter åratal av forskning får konstskatten Vasa en ny dimension. Ett brokigt skepp seglar fram ur den historiska dimman, helt enligt den tidens smak. Utställningen på Vasamuseet sätter in Vasas skulpturer i ett konsthistoriskt sammanhang och berättar mer om färgerna och hur de framställdes.

I dag är Vasa brun, i olika nyanser. Träet har mörknat av vatten, järn och konserveringsmedel. Skeppets många skulpturer är unika. Av de mäktiga, rikt skulpturprydda örlogsskeppen från 1600- och 1700-talen är Vasa det enda som finns kvar.

Utsmyckningen hade en bestämt syfte enligt Vasamuseets skulpturexpert Hans Soop. Som en jättelik reklampelare för Sverige och Gustav II Adolf skulle Vasa ha seglat över Österjön.

Ekonomiska medel att göra en riktig analys av hur skulpturerna varit målade saknades åren efter bärgningen på 1960-talet. Ganska snart spreds bilden av Vasa med helförgyllda skulpturer mot en blå bakgrund och med några få detaljer röd- och vitmålade.

År 1990 fick konservator Peter Tångeberg uppdraget att utforska skulpturernas färgsättning. Vid det laget hade konserveringen av Vasa tagit bort nästan all färg. Undersökningar i mikroskop visade att det fanns färgspår kvar under konserveringsmedlet. Där kunde man konstatera att förgyllningen varit begränsad till vissa delar av skulpturerna.

Det är svårt att fastställa kulörer på Vasas skulpturer. Nyanserna har förändrats under 300 år på Strömmens botten. Hundratals prover har tagits på ett antal skulpturer. De undersöks sedan i elektronmikroskop. Ämnen som bly, tenn eller koppar ger viktiga ledtrådar till de ursprungliga färgerna. Forskningsprojektet pågår fortfarande.

Fler källor ger kunskap om Vasas utseende. Det finns några bevarade träskulpturer och ornament i kyrkor, gyllenläderstapeter och det finns samtida marinmålningar. Peter Tångeberg har också studerat arkivmaterial över färginköp till varvet där Vasa byggdes.

I utställningen visas fyra skulpturer från Vasa, målade enligt de senaste forskningsrönen. Vi möter sjöjungfrun, nereiden, dotter till havsguden Nereus. Originalet sitter, eller rättare sagt ligger, på en av gallerierna, ett slags balkongliknande utbyggnader vid Vasas akter.

Den färgsatta kopian i utställningen ger ett starkt intryck. Med tydliga ögonvitor och vidgade pupiller stirrar hon nästan förskräckt på besökarna.

Måleritradition från antiken och medeltiden levde kvar under första delen av 1600-talet och innebar att hud målades som hud. Kinderna gjordes rosiga och munnarna kraftigt röda även på manliga skulpturer. Dräktdelar, smycken och vapen var ibland förgyllda och ibland målade i klara och starka färger. Skulpturernas hår och skägg var oftast förgyllda. Färgerna användes för att göra skulpturerna mer tydliga. Guldet ramade in och stod för symbolik. Helhetsintrycket blev brokigt och färgstarkt, helt enligt den tidens smak.

Bredvid sjöjungfrun på Vasa ligger en triton, son till havsguden Poseidon. Liksom sjöjungfrun har han en fiskstjärt som slingrat sig samman med en delfin. Men tritonen har också en beretta, en katolsk prästmössa. Säkert ville man driva med den katolska fienden som vid tiden för bygget av Vasa främst var Polen.

I utställningen finns också en krigare med romersk rustning, också han med rosiga kinder, och en hermpilaster (efter den grekiske guden Hermes). Den målade kopian av tritonen med prästmössa har fått ersätta originalet på skeppet. Här kan museets besökare, i fantasin, tänka sig hur skeppet måste ha sett ut med alla skulpturer målade.