Livrustkammaren
3 mars 2015 – 6 juni 2016

Den 13 mars 2015 öppnade Livrustkammarens nya utställning Dödens teater. Kungliga begravningar från Gustav Vasa till Gustaf V. Utställningen handlar om hur kungliga begravningar har utformats i Sverige från 1500-talet fram till mitten av 1900-talet. Kungliga ceremonier vid livets högtider är ett klassiskt ämne för Livrustkammaren, som tidigare tagits upp i utställningar om bröllop och dop och nu begravningar.

Karl X Gustavs begravningsprocession (detalj av kopparstick)
Karl X Gustavs begravningsprocession (detalj av kopparstick).

Vid begravningar och kröningar utformades storslagna ceremonier – påkostade skådespel som krävde en stor publik. Är man intresserad av hur makthavare har bedrivit politisk propaganda genom århundraden är det här en intressant utställning.

– Det handlar om den tid då kungligheterna hade ett reellt inflytande på samma sätt som våra politiker har nu. Ceremonierna måste bevittnas av folket för att fungera. På det sättet legitimerades den kungliga makten, säger Malin Grundberg, museichef för Livrustkammaren.

-De kungliga begravningarna hade från 1500-talet och framåt en kommunikativ roll som liknar massmedias. Det dröjde ju fram till 1700-talet innan tidningarna blev spridda. Alla kunde naturligtvis inte vara med längs processionsvägarna eller delta i ritualerna, men ute i landet redogjorde prästerna för vad som hade utspelats.

Begravningen följdes av kröningen. Makten skulle föras över till arvtagaren så smidigt som möjligt. ”Konungen är död – leve konungen!” är det välkända utropet efter en kungs död. Det visar på dubbelheten i monarkens död och begravning. Regenten är död – men kungaämbetet lever vidare. I alla tider har maktöverföringen varit en viktig och väl synlig del i kungliga ceremonier.

Tiden mellan begravningen och kröningen var osäker innan arvtagaren hade tillträtt och ordningen var återställd. Perioden liknar den vi brukar ha efter ett riksdagsval innan talmannen har utsett en regeringsbildare, förklarar Malin Grundberg.