Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten
En nationalism med anspråk på att vara folklig och fredlig präglade IOGTs eller Godtemplarordens ideologiska uppbyggnadsarbete under årtiondena kring sekelskiftet 1900. Att nationalismen i IOGT uppfattades som demokratisk, och inte som ett överklassens påbud, bäddade för en ideologisk integration mellan socialdemokrater och borgerliga politiker redan under tidigt 1900-tal. Det visar Samuel Edquist i sin avhandling en av Sveriges största folkrörelseorganisationer.
Nationalism och nationell identitet är ständigt aktuella ämnen. Årtiondena före demokratins införande kring 1920 är en viktig tidsperiod när det gäller hur föreställningar om ’det svenska’ skapades. Under denna djupt konfliktrika tid var nationalismen ett verktyg i de maktägandes tjänst för att skapa uppslutning kring nationen. Emellertid lyfte liberaler, socialdemokrater och folkrörelser fram sina egna versioner av nationalismen, som man önskade förena med demokrati, fred och sociala reformer.
Samuel Edquist har i sitt avhandlingsarbete intresserat sig för den ’oppositionella’ nationalismen och studerat en av de största folkrörelseorganisationerna, nämligen IOGT eller Godtemplarorden. Förutom att vara en nykterhetsorganisation var IOGT en pionjär för modern svensk folkbildning, och då majoriteten av det tidiga 1900-talets ledande socialdemokrater och liberaler var nykterister, hade IOGT då en tydlig vänsterprofil.
Två synsätt kan anläggas på den nationalism som spreds genom IOGT; en ’politisk’ och en ’folkbildande’. Den första speglades i godtemplarnas uppfattning att de spred en ’bättre’ form av nationalkänsla än högern. De konservativas nationalism förknippades med krig och kungar, militarism och undersåtlig lydnad. Den egna ansågs tvärtom vara ’folklig’ och demokratisk, fredlig och vänd mot framtiden. Godtemplarnas nationalism innebar därför en omfattande romantisering av ’folkets historia’, naturen och landsbygden, den röda stugan och folkkulturen.
Den politiska aspekten av nationalismen var dock endast en sida av saken. De nationella värdena ansågs oftast i sig stå över de politiska konflikterna, och snarare delar av en allmän ’kultur’ som det gällde att tillägna sig. IOGT la ner stor vikt på medlemmarnas bildning och skötsamhet, och på att ungdomen skulle ägna sig åt bättre ting än dans och kortspel. Läsning av svensk skönlitteratur och historia, folkdans och hembygdsstudium förknippades alla med det skötsamma levernet.
Nationalismen i IOGT var ett viktigt element i den ideologiska integration som skedde mellan socialdemokrater och borgerliga politiker redan under tidigt 1900-tal. Samverkan mellan liberaler och socialdemokrater i nykterhetsrörelsen motsvarades av en politiskt vag, om än delvis vänsterfärgad, nationalism. Nykteristerna förde vidare sekelskiftesnationalismen till breda befolkningslager på ett sätt som inte uppfattades som någon grov överklassindoktrinering. Särskilt betydelsefullt var att så många av folkhemmets politiker, tidningsredaktörer och fackföreningsledare fostrats i nykterhetsrörelsen.
Samuel Edquist:
Nyktra svenskar. Godtemplarrörelsen och den nationella identiteten 1879–1918
Historiska institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 14 december 2001
Opponent: universitetslektor Kerstin Rydbeck, Uppsala universitet
