Historien visar på variation för ogifta mödrars utsatthet

Under 1800-talet och början av 1900-talet födde hundratusentals kvinnor barn utan att vara gifta. Hur de bemöttes i lokalsamhället som en konsekvens av den utomäktenskapliga födelsen kunde variera ganska mycket mellan olika platser. Det visar en ny avhandling av Robert Eckeryd vid Umeå universitet.

Undersökningar av ogifta mödrars levnadsöden i kyrkböckerna i tre ångermanländska tingslag visar på negativa effekter på giftermålsmarknaden jämfört med kvinnor som inte fött barn före äktenskapet.

– De försämrade möjligheterna till äktenskap ska dock inte överbetonas utan gäller särskilt de kvinnor som inte ingick äktenskap med en man de hade barn med sedan tidigare. Extra svårt på äktenskapsmarknaden var det för ogifta mödrar som lämnats ensamma med två eller fler barn, medan ett utomäktenskapligt barn många gånger tycks ha varit relativt acceptabelt, säger Robert Eckeryd.

I faderskapsrättegångar vägde kvinnans ord oväntat tungt, vilket särskilt var fallet från och med 1918. Efter att Lag om barn utom äktenskap införts det året kunde domstolen om viss bevisning förelåg välja att låta kvinnan bekräfta sin talan genom att svära en så kallad fyllnadsed på bibeln.

– Hon intygade då att hon haft samlag med den stämde mannen under en tid när barnet kunde ha blivit till. Som tidigare fanns också möjligheten att ålägga mannen så kallad värjemålsed, genom vilken han kunde svära sig fri, men i nästan samtliga fall där edgång blev aktuellt vid de tre häradsrätterna valdes kvinnan före mannen.

– Det hade av allt att döma ett samband med den dåtida könskomplementära genusordningen enligt vilken faderns roll var försörjaren, medan modern ansågs självskriven att sköta omvårdnaden av barnen.

Till skillnad från de män som fick möjligheten att svära sig fria svor kvinnorna i samtliga fall på att mannen var barnafadern och fick därigenom ett underhåll åt barnet fastställt av domstolen. Tidigare var det för det mesta inte möjligt att få faderskapet fastställt om mannen inte avstod från att svära sig fri, men det var relativt många män som inte fullgjorde en edgång.

Undersökningsområdena utgörs av de tre ångermanländska tingslagen Sollefteå, Nordingrå och Nordmaling. Utgångspunkten är att mycket tyder på att de ogifta mödrarna var olika socialt utsatta i områden med skilda förutsättningar beträffade religiositeten och den socio-ekonomiska strukturen, och att det återspeglas i de utomäktenskapliga födslarnas omfattning.

– Därför kan man kanske förvänta sig en mindre acceptans i områden med relativt få barn födda utanför äktenskapet. Detta bekräftas också beträffande 1860-talet då de ogifta mödrarnas sociala utsatthet var mindre i Sollefteå tingslag, där det föddes betydligt fler utomäktenskapliga barn än i Nordmaling och Nordingrå.

I början av 1900-talet var den sociala utsattheten likartad i samtliga områden, vilket av allt att döma till stor del hade med arbetarklassens ökade omfång att göra och att bondesamhällets värderingar inte längre hade samma genomslag.

Den nya lagstiftningen som trädde i kraft år 1918 ledde också till en kraftig ökning av antalet fastställda faderskap, vilket hade ett tydligt samband med att samtliga utomäktenskapliga barn nu skulle tilldelas en så kallad barnavårdsman för att se efter deras intressen under uppväxten, i vilket ingick att jaga rätt på barnafadern och kräva in underhåll från denne.

Robert Eckeryd:
Acceptans eller utstötning? Ogifta mödrar i Ångermanland 1860–1940
Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
Disputation: 21 april 2017