Peter Englund och Herman Lindqvist i svensk historiekultur

Peter Englund och Herman Lindqvist. Foto: Spcenter och Frankie Fouganthin (Wikimedia Commons CC BY-SA 3.0)

Övergången från 1980-tal till 1990-tal var på många sätt en politiskt och ekonomiskt omvälvande tid i Sverige och Europa. Det var också då som den historiska dimensionen i samhället återaktualiserades och historia blev mer kommersiellt gångbart än någonsin tidigare. I en ny avhandling vid Umeå universitet visar Fredrik Holmqvist hur det under den här perioden framför allt var två personer som kom att definiera och personifiera historia för en bredare svensk allmänhet: akademikern Peter Englund och journalisten Herman Lindqvist.

– Det var en populärhistoria som både vände sig mot och skilde sig radikalt från den då etablerade akademiska historien med dess sociala kvantifiering och frånvaro av skildringar av människors faktiska liv, säger Fredrik Holmqvist och fortsätter:

– Om än på olika sätt intresserade sig både Englund och Lindqvist för människors livsberättelser – deras misslyckanden, förhoppningar och drömmar. Det rör sig alltså om historia på existentiell grund – historia som livets läromästare.

Englund och Lindqvist etablerade sig i en tid då mediemarknaderna avreglerades och det kom ett nytt och större kommersiellt intresse för populärhistoria som produkt. Englund gjorde sig snabbt ett rikskänt namn som författaren till försäljningssuccén med Poltava. Berättelsen om en armés undergång (1988). Lindqvist var i motsats till Englund redan ett välkänt namn när han etablerade sig som populärhistoriker efter sin karriär som utrikeskorrespondent för några av landets största medier.

– I rollerna som akademisk historiker och elegant stilist, respektive erfaren journalist som byter profession till populärhistoriker förkroppsligar Englund och Lindqvist de två huvudnischer inom populärhistorien som har etablerats även internationellt sedan 1980-talet, säger Fredrik Holmqvist.

– I likhet med den dominerande populärhistorien i Europa under samma tid, och sedan dess, saknade både Englunds och Lindqvists populärhistoria direkta kopplingar till större samtida sociala rörelser, politiska rörelser och bildningsrörelser. I början av 1900-talet och fram till 1970-talet såg det annorlunda ut då den dominerande populärhistorien i ofta skrevs i samspel med större rörelser.

Historia som en folklig företeelse har de senaste decennierna främst blivit en hobby, ett personligt intresse, där strävan efter samhällelig förändring har tonats ned. På så sätt är både Englunds och Lindqvists historieskildringar bra exempel på hur den mest publika populärhistorien ger uttryck för samtiden, oavsett om det handlar om en tid präglad av en kollektivistisk eller individualistisk anda.

Fredrik Holmqvist:
Populärhistoriens tjusning och kraft. Peter Englund och Herman Lindqvist i svensk historiekultur 1988–1995
Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå universitet
Disputation: 18 november 2016