I år har 40 organisationer sökt bidrag från Riksantikvarieämbetet varav 19 har beviljats. Bidraget är, enligt Riksantikvarieämbetet, viktigt för att kunna stötta och utveckla det engagemang som finns runt om i landet. Frivilliga insatser bidrar till att de nationella målen för kulturmiljöarbetet nås.

– Hundratusentals människor i Sverige är ideellt engagerade i kulturarvet. Med bidraget vill vi stötta dem i deras arbete med att vårda och göra kulturarvet tillgängligt och levande för alla, säger riksantikvarie Lars Amréus.

De ideella krafterna bidrar till människors möjligheter att uppleva, förstå och ta ansvar för kulturmiljön, och att främja mångfalden av kulturmiljöer som bevaras, används och utvecklas.

Några av de organisationer som fått del av årets bidrag:

Svenska Byggnadsvårdsföreningen – bildades 1975, föreningen ska bland annat verka för att byggnader och bebyggelsemiljöer från alla tider skyddas, vårdas och bevaras, främja utbildning och forskning om den äldre bebyggelsen samt skapa opinion i frågor om byggnadsvård och byggnadskultur i samhällsdebatt och miljöpolitik.

ICOMOS – grundades i Warszawa 1965 och är en sammanslutning av yrkesverksamma inom kulturmiljövården över hela världen. Uppgiften är att tvärvetenskapligt och sektorsövergripande verka för att historiska minnesmärken, miljöer, kulturlandskap och fornlämningar bevaras åt eftervärlden.

Svenska Industriminnesförenigen (SIM) – har sedan start¬en 1989 arbetat för att främja intresset för industrihistoria och industriminnesvård. SIM är ett nätverk för yrkesverksamma inom fältet industriarv och industrihistoria, forsknings- och utbildningsinstitutioner, myndigheter, museer, arkiv samt fristående aktörer.

Svenska Spårvägssällskapet – grundades 1959 och är en ideell förening med syfte att samla intresserade av svensk lokaltrafik, dess historia och utveckling.

Marinarkeologiska sällskapet – grundades 1978 och är ett nätverk för alla med intresse för den maritimt inriktade arkeologin och historien under vatten. Målet är att samarbeta mellan olika grupper och institutioner och att öka insikten om behovet av forskning och utbildning i dessa ämnen.