Adlig minneskultur och kollektiv identitet 1869–1976

Avhandlingen Att höra det förflutna till utgår från följande problemställning: Hur kunde adeln, en grupp i sådan hög grad påverkad av det äldre samhällets värld av privilegier, börd och ståndsuppdelning, fortsätta att existera även under och efter 1800- och 1900-talets moderna genombrott? Detta nya, framväxande samhälles vägledande principer utgjordes ju snarare av sådant som jämlikhet, personlig förtjänst och tanken om medborgarskap, i mångt och mycket motsatsen till de ideal som tidigare varit förhärskande.

I avhandlingen anläggs ett kulturhistoriskt perspektiv för att studera detta historiska problem, med utgångspunkten att det förflutna var av avgörande betydelse för att den adliga identiteten kunde upprätthållas efter ståndssamhällets upplösning. Dess syfte är att undersöka hur den svenska adelns kollektiva identitet upprätthölls och förändrades under perioden från det första adelsmötet, år 1869, till Riddarhusets 350-årsjubileeum, år 1976, genom att analysera den adliga minneskulturen.

Källmaterialet som analyseras är huvudsakligen hämtat från adelns kollektiva verksamhet, i form av protokoll från periodensadelsmöten och medlemstidningen Arte et Marte. Avhandlingens teoretiska utgångspunkter är hämtade från memory studies-fältet.

Avhandlingen består av tre delar, som studerar varsin aspekt av den adliga minneskulturen: den performativa, den kommunikativa, respektive minneskulturens fixpunkter. Genom att analysera en rad olika fenomen relaterade till adeln, under mer än hundra år: statyer, historieböcker, jubileumsfester, privilegier, namnskyddslagar, herrgården och utdöendet av adliga ätter, undersöks gruppens minneskultur och den föränderliga adliga kollektiva identiteten.

Magnus Bergman:
Att höra det förflutna till. Adlig minneskultur och kollektiv identitet efter ståndssamhällets upplösning, 1869–1976
Institutionen för samhälle, kultur och identitet, Malmö universitet
Disputation: 19 februari 2021