Andliga väsen i medeltida lärd magi
Hur trodde utövare av lärd magi under senmedeltiden att de kunde frammana andliga väsen och hur trodde de att de kunde skapa säkra platser för att interagera med dessa väsen? Det är några av de forskningsfrågor som Andrea Franchetto besvarar i sin avhandling Rituals of perceptual presence.
Franchetto har studerat den medeltida magins historia med teorier och metoder från religionsvetenskapen. På så sätt kan han ställa nya frågor om de medeltida källorna utifrån en religionshistorikers synvinkel. Han undersöker också det rituella rummets materialitet och hur material och verktyg ger en känsla av effektivitet i den lärda magins rituella sammanhang.
I avhandlingen studeras hur magiska handböcker från medeltiden beskriver hur man utför ritualer för att åkalla demoner, änglar och andar. Och hur man byggde upp ett rituellt rum, en plats för interaktion mellan den mänskliga kroppen och det åkallade väsendet.
I de rituella rummen kunde utövarna på ett säkert sätt uppleva andliga väsen, änglar och demoner i kroppslig form, se, höra, röra vid och känna lukten av dem och till och med utbyta föremål mellan världarna.
– De skapade vad jag kallar imaginära arkitektoniska strukturer, där antingen utövaren eller anden kunde inneslutas, för att interagera verbalt eller för att utbyta föremål, förklarar Andrea Franchetto.
De rituella texterna beskriver till exempel hur man ritar cirklar med knivar eller svärd och uttalar besvärjelser. En av Franchettos upptäckter är att de magiska cirklarna var hämtade från kosmologiska diagram över de himmelska sfärerna, från den medeltida kosmologin. Utövaren stod vanligtvis i mitten av cirkeln, vilket placerade honom i universums centrum, en plats med makt från vilken han kunde kalla fram de andliga varelserna.
För att utöva lärd magi behövde man kunna läsa texter skrivna på latin, grekiska, hebreiska eller arabiska, vilket innebär att utövarna främst var lärda män från universitet eller kloster, med andra ord en grupp män ur eliten. Utövarna var huvudsakligen munkar, präster och lärda.
De kvinnor som utövade magi under tidsperioden gjorde det ofta utifrån en muntlig tradition. Kvinnor som kunde läsa latin skulle dock ha kunnat vara läsare och till och med självständiga utövare av lärd magi, även om det ännu inte hittats några historiska belägg för detta. I källorna finns systern till munken John av Morigny (slutet av 1200-talet – 1300-talet), som utövade magi med hjälp av John.
Att åkalla övermänskliga väsen gick emot kyrkans dogmer. Praktiken bygger dessutom på ickekristna källor (till exempel arabiska, judiska och persiska). Trots detta kunde de präster som utövade magi tänka att om de var tillräckligt fromma kunde Gud ge dem tillstånd. Ritualerna inleddes med långdragna renande övningar.
De utövare som ägnade sig åt nekromanti, vilket innebar att frammana demoner, trodde dock inte nödvändigtvis att de gjorde något gott. Men vissa utövare hävdade att även nekromanti var en legitim praktik.
– Det var i allra högsta grad förbjudet och bannlyst, påpekar Franchetto.
Debatter om vad som var tillåtna och otillåtna former av magi sysselsatte många teologer. Ett ämne som diskuterades var om änglar och andliga väsen verkligen kunde åkallas. Eller var de som trodde att det var möjligt bara lurade av demoner?
– Det finns bara ett fåtal förstahandsskildringar från lärda utövare av magi under senmedeltiden så det vi har kvar är instruktioner för ritualerna, säger Andrea Franchetto.
De rituella procedurerna var vanligtvis långa och omfattande och innebar en intensiv regim av kroppsliga och mentala förberedelser. Upplevelserna varierade från inre visioner till yttre och kroppsliga uppenbarelser. Det gällde att vara uppmärksam på tecknen på den demon eller ängel som manifesterade sig, för att kunna förstå om det man såg var en äkta uppenbarelse av en ängel.
De som avsiktligt åkallade demoner gjorde det ofta för att be om tjänster, med pragmatiska syften som att få kärlek, pengar eller status. Och vem kan säga om de lyckades?
Andrea Franchetto:
Rituals of perceptual presence. Space, material culture, and efficacy in late-medieval learned magic
Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, Stockholms universitet
Disputation: 18 oktober 2024
