Arbetstidens utveckling i Sverige

Tommy Isidorsson har undersökt arbetstidens utveckling i Sverige under de senaste hundra åren och vill med sin avhandling förklara varför vi har de arbetstider vi har. Han menar att institutionella förhållanden har betydelse för utvecklingen och lyfter fram arbetslöshetens betydelse som en viktig utlösande faktor till varför krav på kortare arbetstid förs fram.

Resultaten av undersökningen visar att produktionens organisering och förändringar i denna har en avgörande betydelse för utvecklingen av arbetstidens kvalitativa och kvantitativa gestaltning. Avhandlingsförfattaren hävdar att inom ramen för dessa förändringar har aktörernas val eller avsaknad av val en avgörande betydelse för den slutliga utformningen av arbetstidens gestaltning. Striden om tiden kommer därför att fortsätta.

Isidorsson jämför arbetstiden i Sverige med arbetstiderna i Europa, särskilt när det gäller utvecklingen i Tyskland, Danmark och Finland. Den huvudsakliga undersökningsgruppen är anställda i verkstadsindustri (Metalls avtalsområde) men generaliserbarheten är dock vidare.

Isidorssons intresse väcktes av frågan varför arbetstiderna inte förkortades i Sverige under 1980-talet trots att så skedde i en rad andra europeiska länder. En sammanställning av normalarbetstiden 1994 visade också att normalarbetstiden i Sverige i ett europeiskt perspektiv var relativt lång. Idag är normalarbetstiden på Metalls avtalsområde 39,1 timmar per vecka inklusive avtalad kompensationsledighet. Detta placerade Sverige på tionde plats av sexton europeiska länder år 2000. Under arbetets gång har dock avhandlingsförfattarens fokus glidit över mot att förklara vad som påverkar utvecklingen av arbetstider.

Avhandlingen visar också att förkortningar av arbetstiden (kvantitativa förändringar) varit kopplade till kvalitativa förändringar av arbetstiden. Ett gemensamt drag härvidlag har varit ett intensivare utnyttjande av arbetstiden. Arbetsgivare ser arbetstidsförkortningar som en irreversibel process och har därför varit mycket restriktiva med att tillmötesgå krav på kortare arbetstid enbart i utbyte mot lägre löneökningar. Förkortningar av arbetstiden har därför kunnat ske när arbetsgivare har sett ett behov av att organisera arbetstid på ett kvalitativt nytt sätt i samband med nya idéer om organiseringen av produktionen. Dessa förändringar av produktionen har ett cykliskt förlopp vilket också förklarar diskontinuiteten i utvecklingen.

Tommy Isidorsson:
Striden om tiden. Arbetstidens utveckling i Sverige under 100 år i ett internationellt perspektiv
Historiska institutionen, Göteborgs universitet
Disputation: 1 december 2001