Arkeologins vetenskaplighet i nytt perspektiv

Arkeologin som vetenskap växte fram i en brytning med romantikens syn på forntiden, men denna frigörelse har också blivit en börda för arkeologin och synen på ämnets vetenskapliga auktoritet. Det menar Michel Notelid som i sin avhandling presenterar ett nytt perspektiv på arkeologins vetenskapshistoria.

Ämnet arkeologi har i viktiga hänseenden vuxit fram i 1800-talets skandinaviska samhällsklimat och delar sin tidiga historia med romantiken. Hur arkeologin skaffade sig vetenskaplig auktoritet har Michel Notelid studerat i sitt avhandlingsarbete.

Historieskrivningen kring arkeologins framväxt har tidigare alltför mycket utgått från ett metodteoretiskt perspektiv, anser Michel Notelid. Förståelsen av centrala principer i den disciplinära strukturen har fallit bort och ignorerats. Michel Notelid gör en kritisk analys av de begrepp som kom att utgöra grunden för det vi idag kallar arkeologi, och lyfter fram den disciplinära utvecklingens frånsida.

Den vetenskapliga fornforskningen karaktäriserar Notelid som ett ”andra påseende” som i en kritisk konfrontation med den poetiska betraktelsen av forntiden frigör sig från romantiken. Med den romantiska synen på människan, verkligheten och forntiden låter så författaren arkeologin konfronteras med vad den uteslutit. Genom att väcka minnet av denna brytning vill Notelid undersöka de otillfredsställda element som sedan dess hemsöker den arkeologiska disciplinen.

Michel Notelid vidgar frågan om vetenskapligheten i arkeologin genom att undersöka de begrepp man under både 1800- och 1900-talet använde sig av för att auktorisera kunskapen. Det visar sig att dessa begrepp, lika mycket som de beskriver synen på kunskapen och det förgångna, fungerar som beskrivningar av den personlighet och auktoritet som ska agera vetenskapligt. Vetenskapligheten bygger på lika delar vetenskap och moral.

Denna moralitet kan anses vara en vital del av disciplinens utveckling och kan inte fångas upp av en metodteoretisk historieskrivning. Vetenskapligheten betraktar Michel Notelid som en form av historisk börda, och beskriver så den balansakt som arkeologer av historiska skäl tvingas utföra. Den vetenskapliga föreställningsvärld som sluter sig kring fornforskaren och arkeologen kan upplevas som klaustrofobisk och leder också till en uttalad indignation över disciplinens begränsningar, en indignation som författaren ser i relation till den ”konstlängtan” som han menar hörde till romantiken och fornforskningen under tidigt 1800-tal.

Michel Notelid förordar en teoretisk medvetenhet som kan utröna vilka hinder som reses i en vetenskap som arkeologi, hur de är beskaffade, och hur de motiveras. I dagens arkeologi finns det, menar Notelid, unika förutsättningar för att arkeologer ska kunna engagera sig i diskussionen om dessa hinder och vilka principer som styr kunskapen.

Michel Notelid:
Det andra påseendet. En studie av övergångar i den arkeologiska disciplinens historia
Institutionen för arkeologi och antik historia, Uppsala universitet
Disputation: 20 december 2000
Fakultetsopponent: professor Stig Welinder, Mitthögskolan, Östersund och Universitet i Tromsö, Norge