Att ha olika system är kostsamt
Svar på Per Ericsons Litet företag hotas av Riksarkivet
Den statliga arkivverksamheten generar en nästan ofattbar mängd allmänna handlingar. 2003 uppgick tillväxten till nära 27 000 hyllmeter och då räknas bara de handlingar som levererades till de statliga arkivmyndigheterna. Mycket mer förvaras på de statliga myndigheterna själva ute i landet. Vissa delar av materialet har genom århundradena utsatts för allvarlig förslitning och ett lämpligt sätt att förebygga en katastrof har varit att föra över informationen på andra medier som mikrokort, film och numera till digitala kopior.
Ett strålande tillfälle till en sådan "räddningsåtgärd" erbjöds då den amerikanska mormonrörelsen under 1940- och 50- och 60-talen finansierade mikrofilmningen av de sköra folkbokföringsmaterialet (mantalslängder, domböcker, kyrkböcker) fram till 1860. Kyrkböckerna, som innehåller information om framför allt familje-förhållanden tillhör definitivt ett arkivmaterial i riskzonen. Riksarkivet fick i början av 1990-talet regeringens uppdrag att digitalisera dessa från 1895 till 1991. Ett arbete som pågår. En lucka på 35 år, från 1860 till 1895, är nu till största delen filmad. Situationen i dag medför således att Riksarkivet och landsarkiven tvingas arbeta med olika system, dels hantera den gamla filmen, dels de digitala kopiorna.
Företaget Genline beställer kopior av kyrkboksfilmerna före 1860, digitaliserar dem och lägger sedan ut materialet till försäljning på Internet. Genline behandlas på samma sätt som alla andra användare och kunder och vi gör vårt bästa för att uppfylla deras önskemål. Genline är förvisso inte ensamma om att efterfråga kopior av vårt material. Både universitet och högskolor, föreningar, företag och enskilda finns bland våra beställare.
I det uppdrag vi erhållit av svenska folket ligger bl.a. uppgiften att tillhandahålla landets samlade arkivbestånd så enkelt och effektivt som möjligt. På sikt är det kostsamt och resurskrävande att hålla olika system för återsökning av vårt folkbokföringsmaterial levande. Ungefär som för ett bibliotek att ha alla böcker fram till 1860 katalogiserade på ett sätt och böcker efter detta år på ett annat. Riksarkivet strävar således efter att läsa in sina filmer på digitala databärare för att på enklast och säkraste sätt kunna tillhandahålla information till sina avnämare. Men målet ligger långt fram i tiden.
Tomas Lidman
Riksarkivarie
(2004-08-30)
Artikeln har tidigare publicerats i Svenska Dagbladet.
