Efter freden i Brömsebro 1645 uppmanade drottning Kristina prästerna i Jämtland att övergå från danska till svenska. En ny avhandling från Umeå universitet berättar historien om Olof Bertilsson i Offerdal och om hur han på egen hand fick söka skillnader mellan danskt och svenskt språk.

Alla präster i Jämtland hade danska som skriftspråk vid tiden för freden 1645. Under åren efter det svenska maktövertagandet i Jämtland och drottning Kristinas påbud om det svenska språket, förändrades även det sociala livet för Olof Bertilsson som var kyrkoherde i Offerdal. De äldre danska prästerna ersattes allt eftersom av svenska präster, andra danska ämbetsmän hade ersatts av svenska redan vid maktskiftet.

Första året efter det svenska maktövertagandet skedde ingen märkbar förändring i Olof Bertilssons skriftspråk. I Solbritt Hellströms doktorsavhandling i nordiska språk framgår att han verkar ändra inställning till svenskan när han 1647 får förtroendet att representera Jämtlands präster vid riksdagen i Stockholm.

– Efter det kan det svenska språket ha fått hög prestige i hans ögon, och blev då det språk han ville kunna använda i sin kyrkobok, säger Solbritt Hellström. Samma faktorer, då likväl som nu, påverkar den som ska lära sig ett nytt språk. Om man vinner på att anamma det nya språket, till exempel högre prestige, så ökar motivationen.

I Bromés Jämtlands och Härjedalens historia kan man läsa att Olof Bertilsson öppet stod på svensk sida då oroligheterna mellan Norge och Sverige blossade upp igen år 1657. Olof Bertilssons omgivning blev alltså med åren alltmer svensk och det återspeglas i hans skriftspråk.

Det som först ändrades var stavningen av person- och ortnamn samt ord som var centrala inom kyrkan. Nielsen och Pedersen blev Nilson och Pederson. Namnen Ane och Anne ändrades till Anna. Stavningen av ortnamnet Oviken försvenskades från Ovijgen till Ovijken. Allteftersom Olof Bertilsson fick svenska böndagsplakat ändrade han det danska ordet bededag till det svenska bönedag.

Olof Bertilsson var född i Ongdal i Nord-Trøndelag i Norge, utbildad i Norge och Danmark och arbetade först som komminister i Sveg i Härjedalen och senare som kyrkoherde i Offerdal i Jämtland.

– Han fick en traditionell utbildning på latin, berättar Solbritt Hellström. Det gav en språklig medvetenhet som sannolikt hjälpte honom att se mönster, likheter och skillnader i de danska och svenska skriftspråken. På 1600-talet fanns en stor variation i stavningen inom både svenska och danska, och det kan inte ha varit lätt skilja den variationen från skillnaderna mellan de båda språken.

Åren 1636–1668 förde Olof Bertilsson kyrkobok med noggranna anteckningar över dop, trolovningar, lysningar, vigslar, begravningar och övrig tjänsteförrättning. Dessa källor har Solbritt Hellström kunnat använda i sin avhandling.

Solbritt Hellström:
Att vänja sig till det svenska språket. Studier av en individuell skriftspråklig förändring utifrån Olof Bertilssons kyrkobok 1636-1668
Institutionen för språkstudier, Umeå universitet
Disputation: 25 oktober 2008
Fakultetsopponent: Per-Axel Wiktorsson, Uppsala, professor emeritus i svenska språket