Axel Nyström var under 1830- till 1850-talet en betydande makthavare som arkitekt, med både uppdrag för privata byggherrar och som stadsarkitekt i Stockholm. I en ny avhandling beskrivs och analyseras Nyströms liv och verk, i text och bild.

Arkitekturen under årtiondena före och kring 1800-talets mitt dominerades till stor del av Axel Nyström. Han var bland annat stadsarkitekt i Stockholm, arkitekt och intendent i Överintendentsämbetet, samt professor och sekreterare i Konstakademien.

Nyström verkade i en brytningstid, både arkitektoniskt och sett ur samhällelig synvinkel. Klassicismen var inte längre den självklara förebilden. Industrialismen började så smått vakna och en ny borgerlig samhällsklass höll på att växa fram. Detta medförde nya byggnadstyper och nya krav på akademiskt välutbildade arkitekter som kunde ge en passande arkitektonisk form åt den nya borgerlighetens offentliga rum.
 
Sökandet efter en stil för samtiden började alltmer sysselsätta arkitekter och skribenter på kontinenten – en debatt i vilken Nyström deltog och överförde till Sverige. Han var engagerad i arkitektutbildningen som genom honom reformerades grundligt och han arbetade för en omdefinition av begreppet arkitekt. Nyström spelade en viktig roll i framväxandet av en ny arkitektroll – från 1700-talets arkitekt som varit lärjunge hos en mästare eller fått sin utbildning inom det militära, till en professionell yrkesman med akademisk utbildning – något som pekar fram mot den typ av yrkesgrupp som arkitekterna utgör idag.

Många av Nyströms idéer kan också sägas vara före sin tid. Mycket av det som skulle komma att realiseras och konkretiseras under 1800-talets senare hälft finns uttryckt hos honom redan på 1840-talet, till exempel vad gäller äkta material och en eklektisk inställning till historiska arkitekturformer.

Thomas Lejdegård:
På många stolar. Axel Nyström som arkitekt och kulturbyråkrat
Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet
Disputation: 4 juni 2008
Opponent: Ursula Sjöberg, Kungl. Husgerådskammaren