Bärgningen av den nedskjutna DC 3:an har engagerat oss alla. Varje kulhål i flygplanskroppen berättar historien om freden efter andra världskrigets slut. Så behandlade grannländer runt Östersjön varandra när det var fred. DC 3:an som i bildspråk kan ses som något av en svensk "Berlinmur", en fysisk bild av tiden som är så svår att förstå och förklara.

Försvarsmakten har snart klarat sin uppgift att bärga vraket och få hem kvarlevorna efter besättningen. Därefter är inte DC 3:an ett ansvar för Försvarsmakten, men rimligen för landet Sverige. Men mediauppgifter gör gällande att tanken är att mala ner flygplanet till skrot.

Det förefaller vara en rationell, men knappast ansvarsfull hantering. Om flygplanskroppen inte nu kan ställas i skick för förevisning, bör åtgärder vidtas så att just detta inte blir omöjligt för framtida beslutsfattare.

Olika generationer har olika minnesbilder av Kalla kriget. Nedskjutningen av DC 3:an, soldaten som flyr från öst till väst över den taggtråd som sedan skulle bli muren som delade Europa, de osmakliga vapenparaderna på Röda torget i Moskva och så vidare. Vi har bilderna av de jublande människomassorna som med sina egna händer hackar ner Berlinmuren. Bilderna av dessa nästan 50 år av dramatisk historia är många. Vraket av den nedskjutna DC 3:an är en viktig sådan.

DC 3:an måste bevaras till kommande generationer. Det kravet har jag framfört i en skriftlig fråga till samordningsminister Pär Nuder. Jag förväntar mig att regeringen tar sitt ansvar för DC 3:an. Den ingår i vår samtidshistoria.

Håkan Juholt, riksdagsledamot (s)
ordförande i Försvarsberedningen