Bokmålaren bakom bilderna i bönboken C517e

När universitetet växte fram i Paris under 1200-talet kom de professionella bokmålarna och skrivarna att alltmer ta över boktillverkningen från klostren. Eva Lindqvist Sandgren har studerat hur målarna arbetade och framförallt har hon följt den okände målaren bakom den vackra bönboken C517e i Uppsala universitets handskriftsamling.

Det finns två mycket vanliga föreställningar om hur det gick till när man tillverkade böcker under medeltiden: ett stilla klosterskriptorium med munkar djupt böjda över sina skrivpulpeter, eller en trång verkstad i bottenvåningen av ett medeltida hus, där en mästare styr över ett flertal assistenter och lärlingar. Mästaren gör alla de viktiga och fina bilderna, och han ritar skisser som assistenterna får fullborda. Båda dessa föreställningar är riktiga, men bara för en begränsad tid eller plats, och ingen av dem stämmer med hur det gick till i Paris under 1200-1300-talen och in på 1400-talet.

I Paris kunde man under denna tid försörja sig som skrivare, målare, bokbindare eller kombinera flera av de bokliga yrkena. Den bokmålare som dekorerade tideboken C517e i Uppsala universitets handskriftssamling är anonym för oss, vi vet inte ens om det var en man eller en kvinna. Vem som ägde den vackra bönboken vet vi tack vare att hon lät foga in sitt namn i en av bönerna i boken: Johannete Ravenelle.

Eva Lq. Sandgren visar i sin avhandling att den som målade Johannete Ravenelles bönbok varit mycket aktiv. Så många som över 900 bilder av målaren har påträffats i 25 olika handskrifter. Ibland arbetade målaren tillsammans med andra kollegor för ett större uppdrag, andra gånger målade han handskrifternas omfattande bildprogram på egen hand.

Genom att studera vilka figurer och kompositioner bokmålaren och dennes närmaste kollegor använde har Eva Lq. Sandgren bl.a. kunnat konstatera att de gärna har en grunduppsättning av figurer och vissa kompositioner eller delar av motiv som de gärna använder upprepade gånger. En del motiv eller figurer tycks ha varit personligt utformade medan andra var en del av den gemensamma bildtraditionen i de parisiska bokmålarverkstäderna, eller hörde till den vedertagna bildtraditionen för tiden.

Tvärtemot den etablerade uppfattningen om den hierarkiskt organiserade medeltida verkstaden visar Eva Lq. Sandgren att det inte går att spåra någon fast organisation mellan de parisiska bokmålarna. Tillsammans med modern handskriftsforskning visar undersökningen av Ravenelletidebokens målare istället att boktillverkningen i Paris var löst organiserad. Visserligen fanns det uppenbarligen klara preferenser när det gällde vem man valde att samarbeta med, men ingen av bokmålarna framstår som de andras ledare.

Eva Lindqvist Sandgren:
The Book of Hours of Johannete Ravenelle and the Parisian Book Illumination Around 1400
Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
Disputation: 22 mars 2002
Opponent: PhD. Susie Nash, The Research Centre for Illuminated Manuscripts, London