Botniabanan ger kunskap om stenåldern i Västernorrland
Banverket planerar en järnvägslinje mellan Nyland och Umeå – Botniabanan. Den nya järnvägen byggs av bolaget Botniabanan AB, som också betalar för de arkeologiska undersökningarna. De arkeologiska fältarbetena inleddes under 1999 med en inventering. Utmed den knappt 100 km långa sträckan fann man runt 100 arkeologiska objekt.
Under år 2000 har utredningsarbetet fortsatt och det har visat sig att Botniabanan framförallt går genom miljöer med stenålderslämningar. På fler platser finns spår efter fångst- och jaktkulturer som lagt sina boplatser intill den dåtida stranden. Den här delen av Sverige har höjt sig 200-250 meter under de cirka 9000 år som förflutit sedan inlandsisen släppte sitt grepp.
Stenålderslämningar i denna kustregion ger unika möjligheter till studier av relationen mellan människa och ett föränderligt landskap i ett långt tidsperspektiv. De högst belägna boplatserna inom det utredda området ligger 120 meter över havet vilket innebär att de kan vara omkring 7000 år gamla.
De nyupptäckta boplatserna ligger i en dåtida kustmiljö där få arkeologiska undersökningar har gjorts av stenålderslokaler. Utmed Ångermanlandskusten finns också lämningar från de senaste århundradena. Här finns spår av vägar, fäbodar, torp, flottningsrännor, sågar och kvarnar. Allt detta vittnar om äldre tiders bruk av utmarker och skogen som resurs.
De arkeologiska utredningarna har skett i samverkan mellan RAÄ UV och Länsmuseet i Västernorrland. Avsikten är att på bästa sätt förvalta regional kompetens och erfarenheter inom ramen för projektet. I det fortsatta arbetet (förundersökning) vidgas och fördjupas samarbetet. Dessutom är hembygdsföreningar, studiecirklar, fritidsforskare och andra involverade i verksamheten.
(2000-11-19)
