Därför talas närkemål i Närke

Dialekter är ett resultat av mänskligt interagerande. Möten mellan människor är en nödvändig förutsättning för att de ska utvecklas. Det är utgångspunkten i Björn Bihls avhandling om dialektala övergångar.

Björn Bihl har i sin forskning undersökt dialektala övergångar mellan götamål och uppsvenska mål genom landskapet Närke. En vanlig uppfattning är att Närke tillsammans med Södermanland utgör ett mellansvenskt övergångsområde som är en blandning av götiska och uppsvenska språkdrag. Men till skillnad från den traditionella dialektforskningen som beskriver språkdrags utbredning och möten med konkurrerande språkdrag med hjälp av dialektgränser, så kallade isoglosser, ser Björn Bihl utbredningen och mötena som övergångar.

Den beskrivningsmodell han använder är relativt ny och erbjuder stora möjligheter när det gäller att beskriva dynamiken hos dialekter. Vad detta synsätt närmare bestämt går ut på är att fastställa det dialektala spridningsmönstret i ett kontaktområde mellan två eller flera dialekter och därefter finna språkliga och icke-språkliga förklaringar till detta.

Forskningen är unik i och med att Björn Bihl beskriver en aspekt av närkemålet. Eftersom dialekten är relativt outforskad och teorin om dialektala övergångar endast har tillämpats utomlands är denna del av avhandlingsarbetet ensamt i sitt slag.

Av undersökningen framgår att de dialektala övergångarna sker gradvis. Det betyder att utbredningen för ett språkdrag planar ut i och med mötet med ett konkurrerande språkdrag. På en språklig nivå sker detta efter fonetiska principer. Dessa kompletteras med kulturgeografiska faktorer. Tillsammans ger de en fullt tillfredsställande förklaring till varför de studerade spridningsmönstren ser ut som de gör.

På ett högre plan är avsikten med undersökningen att vidareutveckla teorin om dialektala övergångar. Björn Bihls studie är viktig inte minst därför att teorin representerar ett paradigmskifte inom dialektologin, något som har varit möjligt tack vare samspelet med språksociologin. Detta samspel innebär nämligen nya möjligheter för studiet av dialekter.

Starkt förenklat  kan man säga att dialekterna tidigare har använts för att beskriva ett språks historiska utveckling, medan man inom modern dialektologi studerar dialekterna för att i dem försöka utläsa resultatet av mänskligt interagerande. Detta medför i sin tur en kontaktyta mot andra ämnen, eftersom man också måste söka sig utanför dialektologin för att hitta orsaker till denna verkan.

Det nya perspektivet betyder att inte bara de  ålderdomligaste sockenmålen är av intresse för dialektforskarna. Nu riktas också intresset mot de mer moderna och utjämnade dialekterna.

Björn Bihl:
Möten i dialektalt gränsland. Dialektala övergångar genom Närke
Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet
Disputation: 26 maj 2001
Opponent: professor Ann-Marie Ivars, Institutionen för nordiska språk, Helsingfors universitet