Den akademiske Tegnér

Esaias Tegnér brukar betraktas som en av 1800-talets främsta svenska poeter. I den nya antologin Den akademiske Tegnér utforskar tolv forskare en mindre uppmärksammad del av hans verksamhet i fokus, nämligen den akademiska och texter förknippade med den, som till exempel hans dissertation för magistergraden om skrattet och dess ursprung samt dissertationer som syftade till att meritera Tegnér för olika akademiska titlar och tjänster och dessutom berättiga honom till en högre lön.

Hösten 1799 skrev Esaias Tegnér (1782–1846) in sig vid Lunds universitet. I juni 1802 disputerade han vid den filosofiska fakulteten. Ett halvår senare blev han docent i estetik. Sin förmåga att skriva latin och behandla ämnen inom forngrekisk litteratur hade han också visat prov på, och 1810 utnämndes han till regius professor i grekiska. Två år senare blev han ordinarie professor i ämnet. Professuren var inrättad för honom. Man var angelägen att behålla honom vid akademien, där han blev kvar till 1824, då han utnämndes till biskop i Växjö.

Tegnérs akademiska skrifter fördelar sig på tre genrer: latinska dissertationer, tal vid solenna tillfällen och predikningar. Dissertationerna rör framför allt estetik och kantiansk filosofi. De vände sig till specialister, medan de tryckta högtidstalen nådde en vidare krets. Predikningarna har att göra med hans tjänstgöring som präst, ett led i finansieringen av professuren i grekiska. De blev sedan en ofta praktiserad genre under tiden i Växjö.

Medverkande författare är Johanna Akujärvi, Monika Asztalos, Martina Björk, Olle Ferm, Hans Helander, Sten Hidal, Henrik Lagerlund, Bo Lindberg, Eva Odelman, Christina Svensson, Barbro Wallgren Hemlin och Erik Zillén.

Olle Ferm, Bo Lindberg & Gunhild Vidén (redaktörer):
Den akademiske Tegnér
Kungl. Vitterhetsakademien
Utkom 2025