Svenska adelns historia

Det fanns en tid då bönderna talade om “sin adelsman”, han som bodde i herrgården och ägde marken som de brukade. Ädlingen som var lika bekväm på leriga slagfält som i gyllene salonger. Han och hans fru bar vapenringar med gåtfulla symboler och fabeldjur – i dag minner bara dammiga familjeporträtt och spruckna champagneglas om denna förlorade värld. Men tidsandan kan väckas till liv med hjälp av glömda dagböcker, brevsamlingar och familjekrönikor.

Svenska adelns historia berättas hur det gick till när adeln fick sina privilegier, hur ståndet blomstrade – för att till slut förlora allt. Det är en historia om det evigt mänskliga – om våldsamma krig, vunna rikedomar och djupaste förtvivlan. Men också om blåblodiga mäns och kvinnors egen syn på sin tid och tillvaro, deras glädjeämnen och förhoppningar.

I dag har adeln inte någon konstitutionell funktion i det moderna svenska samhället. Annat var det förr. Då gav ärftliga privilegier, heraldisk vapensköld och titulatur adelsmannen ett givet företräde framför andra människor. Boken börjar i en folkvandringstida hall i Uppåkra för cirka 1500 år sedan och avrundas med dramatiken i Stockholm 1866, när ståndsriksdagen avskaffades. Historien slutar med blickar framåt för de adliga ätter som faktiskt lever än i dag men under andra förhållanden än förr.

Bo Eriksson är fil.dr i historia vid Stockholms universitet och har bland annat skrivit Lützen 1632 och I skuggan av tronen om Per Brahe d.ä. År 2009 tilldelades han Hertig Karls pris, Sveriges främsta historiepris.

Bo Eriksson:
Svenska adelns historia
Norstedts
Utkom i mars 2011