E 6 och Vitlycke världsarv

I ett antal år har jag engagerat mig för att försöka medverka till både att E 6 byggs ut till motorväg i hela sin sträckning i Sverige och att världsarvet, Vitlycke i Tanum ska skyddas så mycket som möjligt. Det är ingen tvekan om att fordonstrafikens utsläpp utgör ett hot mot hällristningarna genom att utsläppen medför att ristningarna riskerar att på sikt utplånas.

Ett världsarv innebär att den svenska staten, genom att ratificera världsarvskonventionen, har åtagit sig att för all framtid bevara de värden som motiverar de svenska områdenas världsarvsstatus. Regeringen har inte för avsikt att frångå detta åtagande svarade kulturminister Marita Ulvskog mig i ett svar år 2000.

Då var det risk för att världsarvet Vitlycke skulle hamna på Unescos lista över hotade världsarv, så besvärande bedömdes situationen vid en dragning av E 6 genom världsarvsområdet. Samma år förklarade dåvarande trafikminister Björn Rosengren på en fråga från mig att ”Jag kan inte nu föregripa regeringens kommande prövning av ärendet genom att uttala mig i frågan”.

Nu, fyra år senare, har jag ånyo ställt frågor till både kulturministern och trafikministern, men ingen av dem vill svara, utan det som kom för en tid sedan var ett svar från miljöministern och gissa var hon svarade! Jo, följande; ”En utbyggnad av väg E 6 på de aktuella delarna Rabbalshede–Tanums­hede och Tanumshede–Vik ingår i den av regeringen fastställda nationella väghållningsplanen. Vägverket har överlämnat vägutredningar och miljökonsekvensbeskrivningar beträffande dessa delar av väg E 6 till regeringen för tillåtlighetsprövning enligt 17 kap. miljöbalken. Ärendena bereds för närvarande i Regeringskansliet.”

Jag vet inte hur många år som gått sedan planerna på utbyggnad av E 6 till motorväg i området påbörjades. Jag vet inte heller hur många liv som släckts genom olyckor på denna vägsträcka, men jag vet att det är ynkligt att det ännu inte blivit beslut om att dra E 6 öster om världsarvsområdet och sätta fart på bygget för att därigenom både rädda liv och i möjligaste mån också rädda världsarvet.

Hällristningarna har funnits där sedan bronsåldern och det är vår skyldighet att se till att de räddas kvar till eftervärlden och det är också en skyldighet att kommunikationerna, på en så enormt trafikerad väg som E 6, sker på ett så säkert sätt som möjligt.
Det går faktiskt att förena de här två ståndpunkterna och nu får väl kulturministern, miljöministern och infrastrukturministern försöka sätta sig tillsammans och snabbt reda ut situationen!

(2004-08-31)

Artikeln har tidigare publicerats i Göteborgs-Posten.