Maktens mosaik är en antologi om det svenska riket under perioden 1500-1800. En dåtida regent var inte sällan kung på olika villkor i de enheter som ingick i hans rike. Han riskerade i princip att hamna i krig med sig själv.

Historiker från Sverige och Finland lyfter fram det som band samman det svenska riket och sådant som verkade splittrande. Flera uppsatser belyser förhållanden och processer i de två nya politiska enheter som bildades 1809, med betoning på den östra riksdelen. För jämförelsens skull ingår också en uppsats om Norge inom den oldenburgska staten, som i likhet med Sverige var ett maritimt välde.

Boken diskuterar de olika statstyperna konglomeratstat, enhetsstat och nationalstat samt hur integrering och unifiering tog sig uttryck inom dessa. Hur uppfattades rikets delar och helheter? När upphörde Sverige att uppfatta sig som en stormakt?

Drömmen om en återförening av Finland och Sverige var anmärkningsvärt seglivad efter 1809 och kom till ytan vid lämpliga politiska konjunkturer. Nationell identitet och självbilder både före och efter den smärtsamma riksdelningen behandlas också, liksom gränser mellan det svenska och finska, centrum och periferi, och mellan överhet och undersåtar.

Max Engman & Nils Erik Villstrand (red):
Maktens mosaik. Enhet, särart och självbild i det svenska riket
Svenska litteratursällskapet i Finland
Utkom 2008