Fantasier om Cronan-museum i Kalmar

Ett museum bör förläggas till Öland, om det skall finnas ett museum alls!

För mer än 20 år sedan lokaliserade Anders Franzén och hans medhjälpare, bl a forskningsingenjören Bengt Grisell, Stora Cronan utanför Hulterstad på Ölands ostkust. Därmed var, för Anders Franzéns del, ett mer än 40-årigt forskningsarbete avslutat, och för de som deltog i Cronanexpeditionen började ett nytt äventyr, men ingen kunde väl tro att efter mer än 20 år skulle saken vara oavslutad, men så är det; de som fann Cronan och har forskat om henne, har ingenting att säga till om, något museum över detta fantastiska fynd finns inte, ej heller vetenskapliga forskningsresultat i form av föremålsmonografier trots att över 20.000 föremål bärgats från vrakplatsen. Privata böcker finnes.

Det var en ren tillfällighet som gjorde att Kalmar läns museum fick ansvar för Cronanbärgningarna; örlogsfartyget råkade ligga inom länsgränserna för Kalmar läns museums verksamhetsområde men tyvärr fanns ingen marin kompetens av detta omfång och en sådan bredd på ett länsmuesum. Inom länsgränserna har ett länsmuseum ansvaret förgrävandet i jorden, men vad som här förelåg på 27 meters djup i Östersjön var ett nationellt intresse, ett örlogsfartyg som sjönk i ett av Östersjöns största slag. Anders Franzén var till en början tillfreds med Kalmar läns museums hantering av Cronan och bärgningarna, men efter hand blev han allt mer tveksam på grund av bristen på vetenskaplighet i projektet. 1986 sade han till mig att han försökte få Cronanundersökningarna förflyttade till centrala ämbetsverk, Statens sjöhistoriska museum bland andra. Men inget hände, istället blev han fullständigt utmotad ur projektet.

I Kalmar har nu föremålen från detta sjunkna skepp förevisats på Kalmar läns museum i ett 20-tal år med ett besökarantal som ej överskrider mer än 50.000 per år; vissa år neråt 30.000, kanske 20.000 när det är som mest illa.

Allt medan åren gått har i staden Kalmar besynnerliga museiprojekt för Stora Cronan visats för pressen i olika påkostade konferenser med uppkoppling till USA och England med olika experter. För några år sedan förekom ett byggnadsförslag för Stora Cronan där det påvisades att ett museum för skeppet på Varvsholmen i Kalmar kunde byggas för 300 miljoner kronor.

Av detta fantasiprojekt blev förstås ingenting, inte ens en tummetutt.

Nu är det projekt på gång igen. Museet är nerbantat till 85 miljoner kronor, men besöksantalet uppskruvat till 600.000 per år! Det är strålande tider, lysande tider.

En avdankad kulturchef, en museidykare, en pensionerad bankchef och en förhoppningsfull turistchef utgör hjärntrust i det nya framtidsprojektet. Dessbättre har kommunen visat sig kallsinnig.

Hur länge skall ett vetenskapligt projekt pågå? Finnes en gräns? När de första arkeologerna började gräva ut Birka slutade de efter några år, avgränsade undersökningen, ritade in på en karta vad de hade gjort och överlämnade till nästa generation att med nya och bättre metoder fortsätta. Så bör också ske med Cronan. Sluta bärga föremål, ge ut de vetenskapliga publikationerna över vad som bärgats och överlämna till nästa generation att fortsätta det som vi påbörjat.

Det förefaller som det är ett egenvärde i Cronanprojektet att dra upp föremål från havets djup. När är det nog? När 30.000 föremål bärgats, när 100.000 föremål sett dagens ljus? Det vetenskapliga målet för en undervattensundersökning kan ju näppeligen vara att sista tandpetaren är undersökningens mål, och att det först därefter kan avslutas.

Det talas om att Cronans skeppssida skall bärgas. Till vad ändamål, varför då, vad löser en sådan dyrbar operation för vetenskapliga problem? Svaret är att inga som helst vetenskapliga problem löses; i själva verket föreligger ingen efterfrågan överhuvudtaget på uppdragandet av en bordssida på Cronan.

Till slut bör väl också diskuteras behovet av ett marinmuseum i Kalmar, knappt sju mil från örlogsstaden Karlskrona. I Karlskrona har staten byggt ett örlogsmuseum för flera hundra miljoner kronor, dit hör Stora Cronan ty ett litet land kan inte slå sönder sina museala och vetenskapliga resurser.

Men ett litet örlogsmuseum vill jag förlägga till Hulterstad på Ölands ostkust. Där utanför, sju kilometer ut, ligger Cronan, och där ligger väl också Swärdet. I denna lilla Ölandssocken har redan förberetts för ett museum och där hör hon hemma, Cronan, som byggdes av öländska båtsmän och som bemannades av öländska båtsmän. Med Kalmar hade detta olyckliga skepp inget att skaffa; att bygga ett Cronan-museum i Kalmar är en ren historeförfalskning, som att förlägga ett museum över slaget vid Lund till Ängelholm.

Kurt Lundgren